Jedi mind trick
Det här med att se NHL på natten är fan inte den bästa idé jag haft.
Inte för att det är för sent,
inte för att jag sover längre dagen efter,
inte för att NHL i sig är något dåligt.
Nej, utan för att från det att jag gjort allt jag behöver göra,
från det att jag gjort allt jag vill göra,
från det att tristessen slår in..
Då är det fan en evighet tills matchen börjar.
Då är det fan en evighet att tänka på.
Mycket som komma skall.
Mycket som varit.
Mycket som är.
Ända sedan jag slutade drömma om att bli Sveriges svar på David Beckham,
ända sedan jag slutade drömma om att bli fotbollsproffs i Manchester United,
så har jag sagt att jag ska bli journalist och bo i Göteborg.
Just nu känns den drömmen så sjukt nära,
men ändå så långt bort.
Nästan som när man ligger nedsjunken i soffan och försöker nå ett glas med cola på bordet.
Det är alltid ett par centimeter som saknas för att man ska slippa flytta på sig.
Ungefär så känns det just nu.
Men nog om det, först är det en fruktansvärt underbar vår och en fantastisk sommar som väntar.
Inte för att det är för sent,
inte för att jag sover längre dagen efter,
inte för att NHL i sig är något dåligt.
Nej, utan för att från det att jag gjort allt jag behöver göra,
från det att jag gjort allt jag vill göra,
från det att tristessen slår in..
Då är det fan en evighet tills matchen börjar.
Då är det fan en evighet att tänka på.
Mycket som komma skall.
Mycket som varit.
Mycket som är.
Ända sedan jag slutade drömma om att bli Sveriges svar på David Beckham,
ända sedan jag slutade drömma om att bli fotbollsproffs i Manchester United,
så har jag sagt att jag ska bli journalist och bo i Göteborg.
Just nu känns den drömmen så sjukt nära,
men ändå så långt bort.
Nästan som när man ligger nedsjunken i soffan och försöker nå ett glas med cola på bordet.
Det är alltid ett par centimeter som saknas för att man ska slippa flytta på sig.
Ungefär så känns det just nu.
Men nog om det, först är det en fruktansvärt underbar vår och en fantastisk sommar som väntar.
Tyle
Snabbt inlägg, bara för att jag ska få skriva av mig.
En helg på Tylebäck med de nya staberna är avklarad och den förstör mig som människa på så många sätt och vis.
Gå från att äta en måltid om dagen.
Till att äta varannan timme, om inte mer, under två dagar.
Till att återigen äta en måltid om dagen..
Min mage vet inte riktigt vart den ska ta vägen.
Men jag är väl glad om den stannar veckan ut.
Jag är sällskapssjuk som få, det är de flesta varse om.
Att då få spendera varje sekund,
från lördag - 07.00 till söndag- 17.00 med ca 80 personer,
(okej, fick klara mig med 3 personer i 4 timmar,
fick inte plats att sova fler i vårat rum), är ju drömmen.
Men att sedan gå tillbaka till att sitta själv ett par timmar..
Mitt psyke tar död på mig just nu. Jag behöver sällskap.
Tur att jag snart har möten..
Jag är ett litet wannabe-ADHD-fall.
Att sitta still är inte min grej,
inte heller att fokusera.
Denna helg har jag varit på helspänn och fokuserat ungefär 34 timmar i sträck.
Min hjärna vet inte riktigt hur den ska agera just nu..
Förövrigt är februarinummret av Motvinden ute.
Släng iväg ett mail till [email protected] om ni vill ha.. ;)
Nu har jag skrivit. Nu ska jag duscha.
En helg på Tylebäck med de nya staberna är avklarad och den förstör mig som människa på så många sätt och vis.
Gå från att äta en måltid om dagen.
Till att äta varannan timme, om inte mer, under två dagar.
Till att återigen äta en måltid om dagen..
Min mage vet inte riktigt vart den ska ta vägen.
Men jag är väl glad om den stannar veckan ut.
Jag är sällskapssjuk som få, det är de flesta varse om.
Att då få spendera varje sekund,
från lördag - 07.00 till söndag- 17.00 med ca 80 personer,
(okej, fick klara mig med 3 personer i 4 timmar,
fick inte plats att sova fler i vårat rum), är ju drömmen.
Men att sedan gå tillbaka till att sitta själv ett par timmar..
Mitt psyke tar död på mig just nu. Jag behöver sällskap.
Tur att jag snart har möten..
Jag är ett litet wannabe-ADHD-fall.
Att sitta still är inte min grej,
inte heller att fokusera.
Denna helg har jag varit på helspänn och fokuserat ungefär 34 timmar i sträck.
Min hjärna vet inte riktigt hur den ska agera just nu..
Förövrigt är februarinummret av Motvinden ute.
Släng iväg ett mail till [email protected] om ni vill ha.. ;)
Nu har jag skrivit. Nu ska jag duscha.
Monarki, anarki, dyslexi, polygami
Konditorierna säljer slut på prinsesstårtor, DN skriver artiklar om att kronprinsessparet MÅSTE ta emot barnbidrag och diskuterar i samma artikel fram att Victoria faktiskt inte kan få ut ersättning för vård av sjukt barn.
Däremot kan de ansöka om föräldrapenning och jag hoppas för guds skull att det är Daniel som står för den ansökan..
Han får ju faktiskt typ 800kr/dag mer än Victoria, under förutsättning att han fortsätter driva sitt gym.
Han kanske borde sluta försöka sälja gymkedjan då, tänk om pengarna börjar sina i familjen?
Det kungliga apanaget kanske inte räcker till ..
En "rolig" grej är att Daniel faktiskt är "Riddare av Serafimerordern", en order som grundades den 23 februari 1748.
Undrar vad Daniel väljer att fira hädanefter.. Osis att ungen skulle ploppa ut just idag. #Beslutsångest
En dag som denna är det faktiskt speciellt underhållande att hänga på Facebook.
Ömsom gratulationer, ömsom förakt.
Ömsom namnförslag, ömsom avskaffningshysteri.
Folk är oroliga över att prinsessan ska få ett "lilla-landet-lagom-namn", likt Victoria II, Birgitta eller liknande.
Well, det är deras unge - låt dem bestämma.
Fast å andra sidan. Det är ju alltid kul att få vara Prinsessan Leia.
Måste kännas originellt, inte alls taget..
Men Monarkin i stort då? Är det förlegat?
Själv ser jag hellre Victoria som ansiktet utåt mot resten av världen, än vem som helst, precis som jag hellre såg Carl XVI Gustaf än Göran Persson.
Visst, monarkin kostar pengar.
2006 gick ca 5 kr / skattebetalare till det kungliga apanaget (Kungahusets "lön").
Det kan jag fan stå ut med att betala, sålänge vi inte skickar iväg tråkiga, inskränkta politiker att representera Sverige.
Nu orkar jag inte skriva mer.. jag fick skriva av mig, så jag är nöjd.
Däremot kan de ansöka om föräldrapenning och jag hoppas för guds skull att det är Daniel som står för den ansökan..
Han får ju faktiskt typ 800kr/dag mer än Victoria, under förutsättning att han fortsätter driva sitt gym.
Han kanske borde sluta försöka sälja gymkedjan då, tänk om pengarna börjar sina i familjen?
Det kungliga apanaget kanske inte räcker till ..
En "rolig" grej är att Daniel faktiskt är "Riddare av Serafimerordern", en order som grundades den 23 februari 1748.
Undrar vad Daniel väljer att fira hädanefter.. Osis att ungen skulle ploppa ut just idag. #Beslutsångest
En dag som denna är det faktiskt speciellt underhållande att hänga på Facebook.
Ömsom gratulationer, ömsom förakt.
Ömsom namnförslag, ömsom avskaffningshysteri.
Folk är oroliga över att prinsessan ska få ett "lilla-landet-lagom-namn", likt Victoria II, Birgitta eller liknande.
Well, det är deras unge - låt dem bestämma.
Fast å andra sidan. Det är ju alltid kul att få vara Prinsessan Leia.
Måste kännas originellt, inte alls taget..
Men Monarkin i stort då? Är det förlegat?
Själv ser jag hellre Victoria som ansiktet utåt mot resten av världen, än vem som helst, precis som jag hellre såg Carl XVI Gustaf än Göran Persson.
Visst, monarkin kostar pengar.
2006 gick ca 5 kr / skattebetalare till det kungliga apanaget (Kungahusets "lön").
Det kan jag fan stå ut med att betala, sålänge vi inte skickar iväg tråkiga, inskränkta politiker att representera Sverige.
Nu orkar jag inte skriva mer.. jag fick skriva av mig, så jag är nöjd.
När jag går ner, så ber du alltid om mer..
Dels för att jag har ett skrivsug.
Mestadels för att jag vet hur mycket Emmeline saknat detta.
Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva om.
Sjukt mycket som händer just nu,
men samtidigt ingenting alls.
Lugnet före stormen,
Lugnet i stormens öga,
Lugnet efter stormen.
Men samtidigt kaos.
Man gör vad man kan,
man gör vad som begärs,
man gör vad som önskas.
Tillbaka får man en skopa skit,
ett par pikar här och ett par pikar där,
blickar och sura miner.
Håll huvudet högt,
take the high road,
be the bigger person,
svälj stoltheten.
Till en viss gräns, sedan är det dags att säga ifrån.
Till en viss gräns, sedan är det dags att sätta ner foten.
Och så blev det ett rörigt, kryptiskt inlägg.
That's just how it is.
Mestadels för att jag vet hur mycket Emmeline saknat detta.
Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva om.
Sjukt mycket som händer just nu,
men samtidigt ingenting alls.
Lugnet före stormen,
Lugnet i stormens öga,
Lugnet efter stormen.
Men samtidigt kaos.
Man gör vad man kan,
man gör vad som begärs,
man gör vad som önskas.
Tillbaka får man en skopa skit,
ett par pikar här och ett par pikar där,
blickar och sura miner.
Håll huvudet högt,
take the high road,
be the bigger person,
svälj stoltheten.
Till en viss gräns, sedan är det dags att säga ifrån.
Till en viss gräns, sedan är det dags att sätta ner foten.
Och så blev det ett rörigt, kryptiskt inlägg.
That's just how it is.
Junk of the heart
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
Winnerbäck has it.
Trots att han är från Linköping.
Jag vet vad jag vill.
Jag vet framförallt vart jag vill.
Men jag vet inte om jag kan ta mig dit.
Det irriterar mig något enormt.
Som de flesta vet hatar jag att vara ensam.
Nej, inte ensam. Det är jag aldrig.
Jag hatar att vara själv. Hatar att få tid att tänka.
Att göra det jag är bäst på - tänka, överanalysera.
Väga in för många faktorer. Trassla in mig.
Kan inte ta mig ut.
Just nu kämpar jag enbart mot mig själv.
Måste lära mig att släppa.
Måste lära mig att låta gå.
Måste lära mig att göra saker, trots att de inte stimulerar mig till max.
1 februari känns som ett bra startskott.
Så mycket sjukt roligt börjar då.
Att ta tag i livet då, känns som ett vettigt steg.
Låta allt som varit bero.
Hämta energi från dem och det som jag älskar och fokusera den på det som måste göras.
På det jag skjutit upp.
På det som faktiskt betyder något.
Jag har försökt förut.
Flertalet gånger.
Försökt att stänga ute vissa tankar.
Försökt att minimera självdestruktiviteten.
Det har gått sådär.
Men nu så..
Shit, nu lät jag aningen depressiv.
Tanken är bara att jag inte ska tänka så mycket.
Låta saker bara vara.
Ta det för vad det är.
Förövrigt har The Kooks förgyllt hela min dag.
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.
Winnerbäck has it.
Trots att han är från Linköping.
Jag vet vad jag vill.
Jag vet framförallt vart jag vill.
Men jag vet inte om jag kan ta mig dit.
Det irriterar mig något enormt.
Som de flesta vet hatar jag att vara ensam.
Nej, inte ensam. Det är jag aldrig.
Jag hatar att vara själv. Hatar att få tid att tänka.
Att göra det jag är bäst på - tänka, överanalysera.
Väga in för många faktorer. Trassla in mig.
Kan inte ta mig ut.
Just nu kämpar jag enbart mot mig själv.
Måste lära mig att släppa.
Måste lära mig att låta gå.
Måste lära mig att göra saker, trots att de inte stimulerar mig till max.
1 februari känns som ett bra startskott.
Så mycket sjukt roligt börjar då.
Att ta tag i livet då, känns som ett vettigt steg.
Låta allt som varit bero.
Hämta energi från dem och det som jag älskar och fokusera den på det som måste göras.
På det jag skjutit upp.
På det som faktiskt betyder något.
Jag har försökt förut.
Flertalet gånger.
Försökt att stänga ute vissa tankar.
Försökt att minimera självdestruktiviteten.
Det har gått sådär.
Men nu så..
Shit, nu lät jag aningen depressiv.
Tanken är bara att jag inte ska tänka så mycket.
Låta saker bara vara.
Ta det för vad det är.
Förövrigt har The Kooks förgyllt hela min dag.
I wanna make you happy, I wanna make you feel alive,
Let me make you happy,
I wanna make you feel alive at night,
I wanna make you happy
Let me make you happy,
I wanna make you feel alive at night,
I wanna make you happy
Nattlig överanalys.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Har bara ett sug efter att skriva.
Så jag skriver.
Det får bli som det blir.
Jag hatar människor.
Människor är ett ont släkte och vi gör inte mycket för att dölja det.
Vi kan bygga murar, sätta upp fasader. Allt för att luras.
Men förr eller senare, allt som oftast förr, så visar vi vilka vi egentligen är.
Vårat sanna jag.
Hagalna, egocentriska kontrollfreak.
Vi vill ha allt. Samlare.
Kosta vad det kosta vill, lite spill får man räkna med.
Men det är konstigt, dock.
Vi vill bara ha det vi inte kan få.
Vi jobbar, sliter, kämpar.
Blod, svett och tårar.
Men det är konstigt, dock.
Vi vill bara ha det vi inte kan få, när vi inte kan få det.
När vi väl får det, då tröttnar vi.
Men, icke att förglömma - kontrollfreak.
Vi måste kontrollera allt, ingen annan får bestämma utgången av någonting.
Ponera att du ska dumpa din partner.
100% säker på att du ska göra det.
Din partner hinner dumpa dig först.
Man tänker inte - skönt, nu slapp jag göra det.
Det är över nu.
Nej, vi tänker - Hur kan han/hon dumpa mig?
Nu måste jag bevisa hur viktig jag är. Hur mycket jag betyder.
Så han/hon tar tillbaka mig. Så jag får dumpa denne.
Vilket svin. Dumpa mig sådär.
Sålänge vi kontrollerar hela vår omvärld så är vi nöjda.
Lite spill får man ju faktiskt räkna med.
Vi kan inte vara alla till lags.
Vi snackar skit om våra medmänniskor. Konstant.
Hon har fula kläder. Han har stor näsa. Vad ser dem i varandra?
Fy fan vad ful. Jävlar vad hon ligger runt. Han gjorde si och hon gjorde så.
Fast det är ju klart. Det räknas ju inte som skitsnack när vi själva gör det.
Då snackar man bara skit med polarna.
Ja, det är skillnad på skitsnack och att snacka skit med polarna.
Men herregud, att andra snackar skit med polarna. Vafalls?
Sånt jävla skitsnack.
Kasta inte sten i glashus, titta dig i spegeln och rannsaka dig själv.
Du skall inte dräpa. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
And so on.
Se där, Gud gjorde t.o.m. en lista på de 10 saker som du främst inte får göra.
Come on! Vett & etikett. Med så många regler är det lätt bli förvirrad. Bryta mot dem.
Bibeln borde bara vara ett pappersark med texten: Try not to be a fucking cunt!
#ILoveJimJeffries
Har bara ett sug efter att skriva.
Så jag skriver.
Det får bli som det blir.
Jag hatar människor.
Människor är ett ont släkte och vi gör inte mycket för att dölja det.
Vi kan bygga murar, sätta upp fasader. Allt för att luras.
Men förr eller senare, allt som oftast förr, så visar vi vilka vi egentligen är.
Vårat sanna jag.
Hagalna, egocentriska kontrollfreak.
Vi vill ha allt. Samlare.
Kosta vad det kosta vill, lite spill får man räkna med.
Men det är konstigt, dock.
Vi vill bara ha det vi inte kan få.
Vi jobbar, sliter, kämpar.
Blod, svett och tårar.
Men det är konstigt, dock.
Vi vill bara ha det vi inte kan få, när vi inte kan få det.
När vi väl får det, då tröttnar vi.
Men, icke att förglömma - kontrollfreak.
Vi måste kontrollera allt, ingen annan får bestämma utgången av någonting.
Ponera att du ska dumpa din partner.
100% säker på att du ska göra det.
Din partner hinner dumpa dig först.
Man tänker inte - skönt, nu slapp jag göra det.
Det är över nu.
Nej, vi tänker - Hur kan han/hon dumpa mig?
Nu måste jag bevisa hur viktig jag är. Hur mycket jag betyder.
Så han/hon tar tillbaka mig. Så jag får dumpa denne.
Vilket svin. Dumpa mig sådär.
Sålänge vi kontrollerar hela vår omvärld så är vi nöjda.
Lite spill får man ju faktiskt räkna med.
Vi kan inte vara alla till lags.
Vi snackar skit om våra medmänniskor. Konstant.
Hon har fula kläder. Han har stor näsa. Vad ser dem i varandra?
Fy fan vad ful. Jävlar vad hon ligger runt. Han gjorde si och hon gjorde så.
Fast det är ju klart. Det räknas ju inte som skitsnack när vi själva gör det.
Då snackar man bara skit med polarna.
Ja, det är skillnad på skitsnack och att snacka skit med polarna.
Men herregud, att andra snackar skit med polarna. Vafalls?
Sånt jävla skitsnack.
Kasta inte sten i glashus, titta dig i spegeln och rannsaka dig själv.
Du skall inte dräpa. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
And so on.
Se där, Gud gjorde t.o.m. en lista på de 10 saker som du främst inte får göra.
Come on! Vett & etikett. Med så många regler är det lätt bli förvirrad. Bryta mot dem.
Bibeln borde bara vara ett pappersark med texten: Try not to be a fucking cunt!
#ILoveJimJeffries
Allroundkrydda är faktiskt gott.
Hängde runt på nätet. Hittade något om en allroundspelare.
Började tänka.
Googlade allroundspelare.
"I honom ser vi en allroundspelare som kommer kunna hjälpa oss med det mesta på banan".
Maniskt tänkande.
Kan inte sluta bra.
Alla lag letar efter allroundspelare.
Ni vet en sån som kan anpassa sig.
En sån som är ganska bra på ganska mycket.
En sån som inte riktigt sticker ut.
Jobbar i det tysta.
En lagspelare, helt enkelt.
Men vill man vara en allroundspelare - egentligen?
Man är liksom sällan bäst på något.
Man är oftast en i mängden.
Man är den där som alltid förväntas få typ VG.
Men man får inget beröm när man får MVG.
Däremot frodas orosmolnen när man chockerar med ett IG, eller ligger på gränsen.
Står allt rätt till? Mår du inte bra?
Man är den där som alltid förväntas prestera bra på matcher.
Men man får inget beröm när man gör sitt livs match.
Däremot kan man utan minsta problem pekas ut som syndabock vid minsta misstag.
Har du svårt att fokusera? Är du inte taggad?
Man är den där som är tillräckligt snygg och tillräckligt cool.
Tillräckligt för att hänga med det snygga & coola gänget.
Men man är aldrig snyggast. Aldrig charmigast.
Man är den där som alltid vill vara alla till lags.
Därför får man sällan göra det man själv vill göra.
Man håller ju käften, låter andra leda, måna om deras välmående.
Man är den där som finns där.
Som aldrig vacklar. Som alltid vet råd.
Men vet man inte, kan man inte.
Bryr du dig inte? Ignorant, arogant.
Idiot.
Man personifierar inlärningseffekten.
Man står i bakgrunden, hänger på.
Blir en vana.
Ser vän efter vän gå hem med tjej efter tjej på krogen.
Ser klasskamrater, kollegor, få beröm på beröm för goda prestationer.
Ser lagkamrater hyllas gång på gång för lysande insatser.
Man jobbar i det tysta.
Mjuka axlar, varm famn, logiskt tänkande.
Det är en allroundspelares signum.
Allroundspelare, klaga inte. Le.
Allroundspelare, medelmåttor.
Life is a bitch, get used to it.
Började tänka.
Googlade allroundspelare.
"I honom ser vi en allroundspelare som kommer kunna hjälpa oss med det mesta på banan".
Maniskt tänkande.
Kan inte sluta bra.
Alla lag letar efter allroundspelare.
Ni vet en sån som kan anpassa sig.
En sån som är ganska bra på ganska mycket.
En sån som inte riktigt sticker ut.
Jobbar i det tysta.
En lagspelare, helt enkelt.
Men vill man vara en allroundspelare - egentligen?
Man är liksom sällan bäst på något.
Man är oftast en i mängden.
Man är den där som alltid förväntas få typ VG.
Men man får inget beröm när man får MVG.
Däremot frodas orosmolnen när man chockerar med ett IG, eller ligger på gränsen.
Står allt rätt till? Mår du inte bra?
Man är den där som alltid förväntas prestera bra på matcher.
Men man får inget beröm när man gör sitt livs match.
Däremot kan man utan minsta problem pekas ut som syndabock vid minsta misstag.
Har du svårt att fokusera? Är du inte taggad?
Man är den där som är tillräckligt snygg och tillräckligt cool.
Tillräckligt för att hänga med det snygga & coola gänget.
Men man är aldrig snyggast. Aldrig charmigast.
Man är den där som alltid vill vara alla till lags.
Därför får man sällan göra det man själv vill göra.
Man håller ju käften, låter andra leda, måna om deras välmående.
Man är den där som finns där.
Som aldrig vacklar. Som alltid vet råd.
Men vet man inte, kan man inte.
Bryr du dig inte? Ignorant, arogant.
Idiot.
Man personifierar inlärningseffekten.
Man står i bakgrunden, hänger på.
Blir en vana.
Ser vän efter vän gå hem med tjej efter tjej på krogen.
Ser klasskamrater, kollegor, få beröm på beröm för goda prestationer.
Ser lagkamrater hyllas gång på gång för lysande insatser.
Man jobbar i det tysta.
Mjuka axlar, varm famn, logiskt tänkande.
Det är en allroundspelares signum.
Allroundspelare, klaga inte. Le.
Allroundspelare, medelmåttor.
Life is a bitch, get used to it.
This opportunity comes once in a lifetime yo
Fortfarande på nostalgitripp.
Eminem, 8 Mile.
Bra film.
Bra artist.
Minns tillbaka till mellanstadiet(?) där jag hörde om honom första gången.
Min bästa vän älskade Eminem.
Jag skulle vara asaschysst och rita en bild till honom.
Till min vän alltså, inte till Eminem.
Jag var hiphopare då. 2-pacbyxor, Fubu.
You name it - i had it.
Nåväl, givetvis var det gangztastyle på fonten.
Ni vet, precis när man lärt sig göra "feta" bokstäver.
Om jag inte minns fel så var det lite Wu Tang Clan-igt över bilden.
Det stod i alla fall "MnM" på den. Asfet.
Eminem, 8 Mile.
Bra film.
Bra artist.
Minns tillbaka till mellanstadiet(?) där jag hörde om honom första gången.
Min bästa vän älskade Eminem.
Jag skulle vara asaschysst och rita en bild till honom.
Till min vän alltså, inte till Eminem.
Jag var hiphopare då. 2-pacbyxor, Fubu.
You name it - i had it.
Nåväl, givetvis var det gangztastyle på fonten.
Ni vet, precis när man lärt sig göra "feta" bokstäver.
Om jag inte minns fel så var det lite Wu Tang Clan-igt över bilden.
Det stod i alla fall "MnM" på den. Asfet.
Min vän gillade inte M&M's. #Fail.
Nu är jag äldre, klokare, visare. På vissa punkter i alla fall.
Jag vet att han inte heter MnM, for example.
Han heter Eminem. Eller kallas. Whatevah'.
Oh, vad jag hatar verkligheten.
Ni som läst Motvinden vet att verkligheten är en kvinna.
It has to be. Pain in the ass. Kvinna. Yepp.
När den är ifatt, då är det inte mycket som är roligt.
Det spelar ingen roll om det är i form av en spegel som inte gör det den ska.
Alltså, talar om att man är bäst i världen.
Eller om det är en lägenhet som behöver städas.
Eller om det är så simpelt som att det inte finns några vettiga tvättider på evigheter.
Oavsett vad det är så kommer aldrig en olycka ensam.
Problem gillar också att komma i trupp.
Eller mindre trevliga åtaganden.
Måsten.
Förövrigt kom Eminem på sin morsa med att knulla en snubbe nyss.
Han gick ut och satte sig utanför.
Hon kom ut med en öl åt honom.
Alkohol löser alla bekymmer.
Det visste vi redan, men nu är det bevisat.
För mammor har väl alltid rätt?
Nu är jag äldre, klokare, visare. På vissa punkter i alla fall.
Jag vet att han inte heter MnM, for example.
Han heter Eminem. Eller kallas. Whatevah'.
Oh, vad jag hatar verkligheten.
Ni som läst Motvinden vet att verkligheten är en kvinna.
It has to be. Pain in the ass. Kvinna. Yepp.
När den är ifatt, då är det inte mycket som är roligt.
Det spelar ingen roll om det är i form av en spegel som inte gör det den ska.
Alltså, talar om att man är bäst i världen.
Eller om det är en lägenhet som behöver städas.
Eller om det är så simpelt som att det inte finns några vettiga tvättider på evigheter.
Oavsett vad det är så kommer aldrig en olycka ensam.
Problem gillar också att komma i trupp.
Eller mindre trevliga åtaganden.
Måsten.
Förövrigt kom Eminem på sin morsa med att knulla en snubbe nyss.
Han gick ut och satte sig utanför.
Hon kom ut med en öl åt honom.
Alkohol löser alla bekymmer.
Det visste vi redan, men nu är det bevisat.
För mammor har väl alltid rätt?
Beat it
"I'm starting with the man in the mirror,
I'm asking him to change his ways,
And no message could have been any clearer,
If you wanna make the world a better place,
Take a look at yourself and then make a change"
Word.
Det kanske inte alltid är omgivningen det är fel på.
Man kanske borde ta sig en titt i spegeln lite oftare.
Självrannsakan.
Ibland kanske man inte ser något problem i spegeln.
När man kör sitt "Spegel, spegel.." så kan det mycket väl vara så,
vara så att man fortfarande är vackrast i landet.
Det betyder inte nödvändigtvis att Snövit är död.
Det betyder inte nödvändigtvis att man vunnit en skönhetstävling.
Man kan helt enkelt bara vara så fucking jävla nöjd med sig själv.
Sådant smittar av sig, även på speglar.
Alternativt så är Snövit faktiskt död,
men då får vi hoppas på att jägaren håller käften.
Oh, FYI - det här inlägget grundar sig egentligen inte på någon specifik händelse.
Inte heller på något specifik människa.
Jag har bara fått dille (lustigt uttryck) för MJ.
Jag har sagt det förut - han var ett geni.
Han var en konstnär. En entertainer.
En magiker, rent ut sagt.
Perfektionismen personifierad.
Oh, nu närmar sig klockan 02.30 och jag har lite ångest.
Min lägenhet ser fucking terrible ut.
Städning, tvättning, diskning m.m. borde göras.
Men har inte riktigt tid eller ork för tillfället.
Får adderas till nästa veckas "To-really-fucking-do-list".
Och när jag är klar med det.
Då ska jag tamigfan ställa mig vid spegeln.
Då ska jag tamigfan fråga aset vem som vackrast i landet är.
Nej, bäst i landet.
Och är det inte jag....
... rage.
I'm asking him to change his ways,
And no message could have been any clearer,
If you wanna make the world a better place,
Take a look at yourself and then make a change"
Word.
Det kanske inte alltid är omgivningen det är fel på.
Man kanske borde ta sig en titt i spegeln lite oftare.
Självrannsakan.
Ibland kanske man inte ser något problem i spegeln.
När man kör sitt "Spegel, spegel.." så kan det mycket väl vara så,
vara så att man fortfarande är vackrast i landet.
Det betyder inte nödvändigtvis att Snövit är död.
Det betyder inte nödvändigtvis att man vunnit en skönhetstävling.
Man kan helt enkelt bara vara så fucking jävla nöjd med sig själv.
Sådant smittar av sig, även på speglar.
Alternativt så är Snövit faktiskt död,
men då får vi hoppas på att jägaren håller käften.
Oh, FYI - det här inlägget grundar sig egentligen inte på någon specifik händelse.
Inte heller på något specifik människa.
Jag har bara fått dille (lustigt uttryck) för MJ.
Jag har sagt det förut - han var ett geni.
Han var en konstnär. En entertainer.
En magiker, rent ut sagt.
Perfektionismen personifierad.
Oh, nu närmar sig klockan 02.30 och jag har lite ångest.
Min lägenhet ser fucking terrible ut.
Städning, tvättning, diskning m.m. borde göras.
Men har inte riktigt tid eller ork för tillfället.
Får adderas till nästa veckas "To-really-fucking-do-list".
Och när jag är klar med det.
Då ska jag tamigfan ställa mig vid spegeln.
Då ska jag tamigfan fråga aset vem som vackrast i landet är.
Nej, bäst i landet.
Och är det inte jag....
... rage.
Hinata Appartments
Just nu är jag uttråkad.
Ganska trött dock, men väldigt uttråkad.
Har precis sett på American Pie presents: Band Camp.
Jag vill fan lira sax, det är ballt.
Som Johan Basement, han är ball.
Han lirar sax.
"Ytterst bristfälligt", but still.
Har börjat fundera på sistone.
IVP. Idrottspsykologi. What's in it for me?
Tror inte jag får ut så mycket av det.
Dagens introduktion spädde på de tankarna.
Jag vill ju skriva.
Jag vill ju få användning av min sjukliga nyfikenhet.
Jag vill ju få exponera folks privatliv för allmänheten.
Skapa debatt.
Jag vill ju bli journalist.
Men nu börjar våren smyga sig på.
Det är visserligen ett tag kvar,
men det räcker egentligen att det blir februari för min del.
Ytterligare en hel vår med stabsmöten, stabsgasquer och nollningsplanering.
Ytterligare en hel vår med innebandy.
Ytterligare en hel vår med det och dem som gör mig glad.
Med det och dem som bidrar till att jag älskar Halmstad just nu.
Nu ska jag spela spel på min mobil.
Och kanske se lite anime.
Måste hitta en ny serie.. Love Hina tog precis slut.
Crap.
Ganska trött dock, men väldigt uttråkad.
Har precis sett på American Pie presents: Band Camp.
Jag vill fan lira sax, det är ballt.
Som Johan Basement, han är ball.
Han lirar sax.
"Ytterst bristfälligt", but still.
Har börjat fundera på sistone.
IVP. Idrottspsykologi. What's in it for me?
Tror inte jag får ut så mycket av det.
Dagens introduktion spädde på de tankarna.
Jag vill ju skriva.
Jag vill ju få användning av min sjukliga nyfikenhet.
Jag vill ju få exponera folks privatliv för allmänheten.
Skapa debatt.
Jag vill ju bli journalist.
Men nu börjar våren smyga sig på.
Det är visserligen ett tag kvar,
men det räcker egentligen att det blir februari för min del.
Ytterligare en hel vår med stabsmöten, stabsgasquer och nollningsplanering.
Ytterligare en hel vår med innebandy.
Ytterligare en hel vår med det och dem som gör mig glad.
Med det och dem som bidrar till att jag älskar Halmstad just nu.
Nu ska jag spela spel på min mobil.
Och kanske se lite anime.
Måste hitta en ny serie.. Love Hina tog precis slut.
Crap.
Adios, Amigos!
Snart kommer Kalle & hans vänner!
SMHI förutspår plusgrader och regn, jag slaggar på soffan i vardagsrummet och syrran ska upp 06 för att rida barbacka.
Hade det inte varit för mammas traditionsenligt överdrivna julpynt så hade det faktiskt kunna vara vilken annan dag som helst.
Förövrigt är nog pappas jul räddad whatsoever.
Han visade stolt upp sin remote till julgransbelysningen nyss.
Nu slipper han vrida på varenda ljus i granen för att hitta rätt.
Han fick tre mentala klappar på axeln och ett "snyggt jobbat" av mig.
God jul på honom.
Min jul är i alla fall räddad.
Vägrade äta någonting på hela dagen, något som magen skarpt ogillade och visade detta genom att argt morra åt mig under hela bussresan.
Knappast hälsosamt, men fan så värt det.
Spicy Hot.
I. Love. You.
Mamma fick laga till en löfbit och lite pommes också.
Man måste ju passa på när man är hemma.
På söndag ska hon tvätta har jag bestämt.
Och sy upp ett par kostymbyxor.
Och laga en kavaj.
Nu tror alla att jag är värsta svinet som bara åker hem och utnyttjar henne.
Well, I'm not.
Jag hinner bara inte göra det själv.
Jag ska ju festa.
Måste bara tillägga att det faktiskt är ganska skönt att vara hemma.
Trots att jag, tro det eller ej, redan saknar Halmstad lite så är det faktiskt skönt.
Skönt att få träffa mamma, pappa.
Skönt att få träffa syrran, hon är ändå ganska bra.
Skönt att få vara en retsam storebror igen.
Det är faktiskt en av få saker jag behärskar fläckfritt.
Vill förövrigt ha en tattoo.
Jag vill.
Vi får se.
Nu ska jag njuta av en god natts sömn innan helvetet bryter loss i form av följande:
1st halvdöv, underbar morfar med en minst lika underbar och obeskrivlig humor som retar gallfeber på mormor och mamma samtidigt som jag och pappa bara njuter.
1st hetsig mor som ska ha allt perfekt trots att det bara är familjen och mormor & morfar här.
1st hyperenergisk syster som inte kommer kunna bärga sig innan hon får öppna julklapparna, samtidigt som jag retar henne till bristningsgränsen över allt från att hon måste skaffa en rik pojkvän till att hestar egentligen är onda varelser som bara utnyttjar henne för att ta över världen för att sedan äta upp henne som ett äpple.
Jag älskar min familj.
På riktigt.
Kärlek till dem.
Sleep is overrated.
"Jag skiter i att sova."
Så löd min senaste tanke.
Serien Grimm har hållt mig vaken ett tag.
Tillsammans med både seriösa och mindre seriösa diskussioner och funderingar.
Som vanligt.
Sedan tog skrivsuget över.
Så jag bortser från mitt behov av sömn,
då natten ändå bara skulle bidra med en snabbvisit i John Blunds regi.
So not worth it.
Trots att jag inte alltid förmedlar något vettigt med mitt skrivande..
Trots att jag inte alltid förmedlar något som ens kommer i närheten av begripligt med mitt skrivande..
.. så gillar jag det och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig i alla fall.
I alla fall i det här forumet.
Det ger mig sinnesro, om än bara for a brief moment.
Det ger mig tid att andas in, andas ut.
Mycket av det jag skriver ser ut som ren nonsens. Rappakajla.
Mycket av det jag skriver saknar innebörd för någon annan än mig.
Mycket av det jag skriver är dock betydelsfullt för mig.
Metaforer. Allegorier. Bullshit.
Synonymerna, åsikterna och variationerna är många, om inte oändliga.
Men jag gillar det.
Och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall.
Ju mer jag skriver desto mer får jag för mig att Grimm har en djupare innebörd.
Alltså, en djupare innebörd än ren och skär underhållning.
En Grimm har förmågan att se människor för vad de egentligen är.
En Grimm har förmågan att se bortom den mänskliga fasaden.
En Grimm har förmågan att se människans djuriska instinkt.
Det må vara gammalt, en kliché.
Man måste se förbi den tunna, bräckliga fasaden för att förstå sig på en individ.
Så mina avslutande ord denna bella notte blir;
Jag vill vara en grym Grimm.
(Skulle dock uppskatta om jag slapp bli jagad av Grimmreapers stup i kvarten)
Så löd min senaste tanke.
Serien Grimm har hållt mig vaken ett tag.
Tillsammans med både seriösa och mindre seriösa diskussioner och funderingar.
Som vanligt.
Sedan tog skrivsuget över.
Så jag bortser från mitt behov av sömn,
då natten ändå bara skulle bidra med en snabbvisit i John Blunds regi.
So not worth it.
Trots att jag inte alltid förmedlar något vettigt med mitt skrivande..
Trots att jag inte alltid förmedlar något som ens kommer i närheten av begripligt med mitt skrivande..
.. så gillar jag det och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig i alla fall.
I alla fall i det här forumet.
Det ger mig sinnesro, om än bara for a brief moment.
Det ger mig tid att andas in, andas ut.
Mycket av det jag skriver ser ut som ren nonsens. Rappakajla.
Mycket av det jag skriver saknar innebörd för någon annan än mig.
Mycket av det jag skriver är dock betydelsfullt för mig.
Metaforer. Allegorier. Bullshit.
Synonymerna, åsikterna och variationerna är många, om inte oändliga.
Men jag gillar det.
Och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall.
Ju mer jag skriver desto mer får jag för mig att Grimm har en djupare innebörd.
Alltså, en djupare innebörd än ren och skär underhållning.
En Grimm har förmågan att se människor för vad de egentligen är.
En Grimm har förmågan att se bortom den mänskliga fasaden.
En Grimm har förmågan att se människans djuriska instinkt.
Det må vara gammalt, en kliché.
Man måste se förbi den tunna, bräckliga fasaden för att förstå sig på en individ.
Så mina avslutande ord denna bella notte blir;
Jag vill vara en grym Grimm.
(Skulle dock uppskatta om jag slapp bli jagad av Grimmreapers stup i kvarten)
Starta inte ett krig för krigets skull.
Ibland får man sig en tankeställare.
Förhoppningsvis leder den till en förändring.
Förhoppningsvis leder den till något bra.
Jag tror dock inte på absoluta förändringar.
Man är och kommer alltid att vara vad man är.
Man kan dölja den man är. Utveckla en fasad.
Problemet är bara att fasader har en tendens att åldras.
Förtvinas.
Falla.
Alla har vi något bagage med oss.
Händelser som sätter sina spår.
Erfarenheter som lär oss att agera på vissa sätt i bestämda situationer.
Erfarenheter som hämmar den personliga utvecklingen.
Erfarenheter som blir till byggstenar i den mur vi tenderar att bygga upp.
Det är först när vi inser att muren måste rivas som vi kan åstadkomma förändringar.
Murar rivs dock inte på egen hand.
Det är där ens vänner kommer in i bilden.
Det är där de som verkligen betyder något kommer in i bilden.
Vågar man bara ställa dörren på glänt och släppa in dem lovar jag att de hjälper dig att riva den där muren.
Det är det som gör riktiga vänner så fruktansvärt värdefulla.
De finns där, även när du kanske inte förtjänar det.
De finns där, alltid villiga att hjälpa till.
Så värna om de vänner du har, innan det är försent.
Förhoppningsvis leder den till en förändring.
Förhoppningsvis leder den till något bra.
Jag tror dock inte på absoluta förändringar.
Man är och kommer alltid att vara vad man är.
Man kan dölja den man är. Utveckla en fasad.
Problemet är bara att fasader har en tendens att åldras.
Förtvinas.
Falla.
Alla har vi något bagage med oss.
Händelser som sätter sina spår.
Erfarenheter som lär oss att agera på vissa sätt i bestämda situationer.
Erfarenheter som hämmar den personliga utvecklingen.
Erfarenheter som blir till byggstenar i den mur vi tenderar att bygga upp.
Det är först när vi inser att muren måste rivas som vi kan åstadkomma förändringar.
Murar rivs dock inte på egen hand.
Det är där ens vänner kommer in i bilden.
Det är där de som verkligen betyder något kommer in i bilden.
Vågar man bara ställa dörren på glänt och släppa in dem lovar jag att de hjälper dig att riva den där muren.
Det är det som gör riktiga vänner så fruktansvärt värdefulla.
De finns där, även när du kanske inte förtjänar det.
De finns där, alltid villiga att hjälpa till.
Så värna om de vänner du har, innan det är försent.
`Cause there ain`t no party, like an alcoholic party
Tänk så underbart det kan vara.
En vit ryss. Ett fiskskott.
Taget ur kontexten är de kanske inte de mest fabulösa tingen.
Inte ens när man sätter dem i mina händer blir det mer begripligt - bara fantastiskt konstigt.
Vi testar att internationalisera dem.
White russian. Fishshot.
Och som om det vore renodlad magi, så blev de två helt fantastiska.
Och sätter man de internationaliserade tingen i mina händer så går de beyond amazing, so to speak.
Nu låter jag som en alkoholist.
Som att hela mitt liv vore meningslöst utan alkoholen.
Som att jag, som levande organism och individ, som person, står och faller med alkoholens existens.
Ni kanske tror att det är så.
Ni har rätt. Det är så.
Nu ska jag bli full, som back in the days.
Oödmjuk. Fåfäng. Charmör. (Det sista är säkerligen ren inbillning).
Ikväll kan ni kalla mig Possible. Kim Possible.
En vit ryss. Ett fiskskott.
Taget ur kontexten är de kanske inte de mest fabulösa tingen.
Inte ens när man sätter dem i mina händer blir det mer begripligt - bara fantastiskt konstigt.
Vi testar att internationalisera dem.
White russian. Fishshot.
Och som om det vore renodlad magi, så blev de två helt fantastiska.
Och sätter man de internationaliserade tingen i mina händer så går de beyond amazing, so to speak.
Nu låter jag som en alkoholist.
Som att hela mitt liv vore meningslöst utan alkoholen.
Som att jag, som levande organism och individ, som person, står och faller med alkoholens existens.
Ni kanske tror att det är så.
Ni har rätt. Det är så.
Nu ska jag bli full, som back in the days.
Oödmjuk. Fåfäng. Charmör. (Det sista är säkerligen ren inbillning).
Ikväll kan ni kalla mig Possible. Kim Possible.
Life's a bitch. Get used to it.
Som jag har våndats inför det.
Som jag har skrivit om det.
En ambivalens utöver dess like.
En kamp mellan fördelar och nackdelar.
Ytterligare en vinst tillägnad fördelarna hos en bitter, men ack så positivt tänkande individ.
Det löser sig
Jag köpte mig en almanacka, således 1-0 till moi.
Jag tog mig även tid att skriva saker i den.
Min position som både domare och bödel berättigar ytterligare en poäng, 2-0.
Jag lyckades balansera Överstabsmöten, Motvindenmöten, innebandy och till viss del skolarbeten, ergo 3-0.
Påväg mot seger.
Påväg mot ett bragdguld i mina egna ögon.
Jul innebär halvtid, vilket i sin tur innebär en välförtjänt paus.
Tre poängs ledning över självaste livet skulle bli en riktig moralhöjare inför vårterminen.
Stärkt av alkohol, julmat och gamla, trogna vänner skulle jag kunna gå ut och uträtta stordåd.
Högmod går före fall, sägs det ju.
Livet hade andra planer.
Almanackan, denna betryggande sköld, tappade all sin kraft.
Jag föll. Stupade. Misslyckades.
December månad lyckades, på ett fåtal timmar, övergå till Dödens månad.
Life's a bitch, sägs det ju.
Den där bitchen tycks iallafall hämta upp sitt underläge med en hisklig fart.
Skrämmande.
Hockeyskydd, skruvdobb och basebollträ.
Nu börjar rond 2.
Som jag har skrivit om det.
En ambivalens utöver dess like.
En kamp mellan fördelar och nackdelar.
Ytterligare en vinst tillägnad fördelarna hos en bitter, men ack så positivt tänkande individ.
Det löser sig
Jag köpte mig en almanacka, således 1-0 till moi.
Jag tog mig även tid att skriva saker i den.
Min position som både domare och bödel berättigar ytterligare en poäng, 2-0.
Jag lyckades balansera Överstabsmöten, Motvindenmöten, innebandy och till viss del skolarbeten, ergo 3-0.
Påväg mot seger.
Påväg mot ett bragdguld i mina egna ögon.
Jul innebär halvtid, vilket i sin tur innebär en välförtjänt paus.
Tre poängs ledning över självaste livet skulle bli en riktig moralhöjare inför vårterminen.
Stärkt av alkohol, julmat och gamla, trogna vänner skulle jag kunna gå ut och uträtta stordåd.
Högmod går före fall, sägs det ju.
Livet hade andra planer.
Almanackan, denna betryggande sköld, tappade all sin kraft.
Jag föll. Stupade. Misslyckades.
December månad lyckades, på ett fåtal timmar, övergå till Dödens månad.
Life's a bitch, sägs det ju.
Den där bitchen tycks iallafall hämta upp sitt underläge med en hisklig fart.
Skrämmande.
Hockeyskydd, skruvdobb och basebollträ.
Nu börjar rond 2.
Imorgon är den första dagen på resten av mitt liv..
Sitter och kollar i almanackan. Den har inte börjat gälla än, det är fortfarande 4 dagar kvar.
Men likförbannat så är den tokfylld. December är dödens månad.
Den fick pris för det. Alldeles nyss. Av mig.
Ja, jag har rätt att göra så.
Är det inte skola så är det möte med Motvinden.
Är det inte möte med Motvinden så är det möte med ÖS.
Är det inte möte med ÖS så är det jobb.
Är det inte jobb så är det innebandyträning.
Är det inte innebandyträning så är det match.
och är det inget av ovanstående så borde man ju ha ledigt. Men icke.
Då är det givetvis något annat som ska göras, bokas, mailas, läsas.
Eller något annat som bara hindrar mig från att bara vara.
Ni vet, bara vara sådär otroligt lat och oansvarsfull som jag brukade vara.
Som jag brukade vara så sjukt bra på också, bör tilläggas.
Förövrigt.
Man måste ju bara hata den mänskliga hjärnan och dess påhitt.
Man måste ju bara hata det faktum att den lever sitt eget liv.
Att man inte kan bestämma över den helt och hållet, säga till den hur den ska tänka.
Hur den ska prioritera tankarna och allt såntdär.
Ibland vore det fan önskvärt att vara en maskin.
Men nu är det slut med lydnad.
Nu ska jag ta kontrollen över min hjärna.
Jag ska bevisa vem det är som bestämmer.
Att det är jag, och inte hjärnan, som är baws.
Den kan få vara rookiebaws. Knappt det. Men that's it.
Så imorgon är det, som rubriken antyder, den första dagen på resten av mitt liv.
Det ska bli spännande, trots att resten av mitt liv bara verkar bli en vecka.
December har ju ändå fått pris nyligen. Som Dödens Månad.
Bring it on!
Men likförbannat så är den tokfylld. December är dödens månad.
Den fick pris för det. Alldeles nyss. Av mig.
Ja, jag har rätt att göra så.
Är det inte skola så är det möte med Motvinden.
Är det inte möte med Motvinden så är det möte med ÖS.
Är det inte möte med ÖS så är det jobb.
Är det inte jobb så är det innebandyträning.
Är det inte innebandyträning så är det match.
och är det inget av ovanstående så borde man ju ha ledigt. Men icke.
Då är det givetvis något annat som ska göras, bokas, mailas, läsas.
Eller något annat som bara hindrar mig från att bara vara.
Ni vet, bara vara sådär otroligt lat och oansvarsfull som jag brukade vara.
Som jag brukade vara så sjukt bra på också, bör tilläggas.
Förövrigt.
Man måste ju bara hata den mänskliga hjärnan och dess påhitt.
Man måste ju bara hata det faktum att den lever sitt eget liv.
Att man inte kan bestämma över den helt och hållet, säga till den hur den ska tänka.
Hur den ska prioritera tankarna och allt såntdär.
Ibland vore det fan önskvärt att vara en maskin.
Men nu är det slut med lydnad.
Nu ska jag ta kontrollen över min hjärna.
Jag ska bevisa vem det är som bestämmer.
Att det är jag, och inte hjärnan, som är baws.
Den kan få vara rookiebaws. Knappt det. Men that's it.
Så imorgon är det, som rubriken antyder, den första dagen på resten av mitt liv.
Det ska bli spännande, trots att resten av mitt liv bara verkar bli en vecka.
December har ju ändå fått pris nyligen. Som Dödens Månad.
Bring it on!
Vem skulle inte vilja ha en magisk tröja som drar brudar till sig?
Je suis éveillé la nuit et rêve du jour
Nu jävlar. (Ja, jag får svära i min blogg..)
De närmaste månaderna lär bli ett sjuhelsikes eldsprov.
De som känner mig vet att jag inte alltid är den mest strukturerade människan på planeten.
De som känner mig lär säkert fnysa åt ovanstående mening.
De som känner mig kommer säga: Du är aldrig strukturerad.
De som känner mig har rätt.
Jag har aldrig varit typen som tagit med mig almanackan vart jag än gått,
den typen som planerat upp mina veckor, dagar eller timmar.
Även om jag kanske hade behövt det, oerhört många gånger.
Nej, jag har alltid tagit dagar som de kommer och gått genom livet med inställningen att det löser sig.
Vilket det alltid har, mer eller mindre.
Givetvis har jag planerat in saker i förväg några gånger.
Jag har även glömt av dem allt för många gånger och för er som drabbats ber jag om ursäkt, vad nu det skulle tjäna till.
De som känner mig vet att jag oräkneligt antal gånger har yttrat frasen: Nej, nu fan ska jag ta tag i mitt liv.
De som känner mig vet att jag lika många gånger inte gjort ett skit för att ens ge det ett försök.
Det löser sig ju ändå.
Men nu har jag verkligen kommit till den punkten i mitt liv där jag får testa min egen kapacitet till det yttersta.
Beviset: En styck inhandlad almanacka.
De närmaste månaderna kommer bli så fantastiskt roliga - men samtidigt krävande.
Det kommer att vara fullt upp med skola, jobb, innebandy, skoltidningen och förhoppningsvis även en plats i överstaben för att planera nästa års nollning.
Därav inköpet av min otroligt fina almanacka.
Jag klappar mig själv på axeln för det köpet.
Nu taggar jag för en berikande höst, en fullspäckad vinter och en fantastisk vår.
Sedan börjar jag om igen.
Sedan klappar jag mig själv på axeln igen.
Men det tar vi då - nu ska jag sova.
Nu jävlar. (Ja, jag får svära i min blogg..)
De närmaste månaderna lär bli ett sjuhelsikes eldsprov.
De som känner mig vet att jag inte alltid är den mest strukturerade människan på planeten.
De som känner mig lär säkert fnysa åt ovanstående mening.
De som känner mig kommer säga: Du är aldrig strukturerad.
De som känner mig har rätt.
Jag har aldrig varit typen som tagit med mig almanackan vart jag än gått,
den typen som planerat upp mina veckor, dagar eller timmar.
Även om jag kanske hade behövt det, oerhört många gånger.
Nej, jag har alltid tagit dagar som de kommer och gått genom livet med inställningen att det löser sig.
Vilket det alltid har, mer eller mindre.
Givetvis har jag planerat in saker i förväg några gånger.
Jag har även glömt av dem allt för många gånger och för er som drabbats ber jag om ursäkt, vad nu det skulle tjäna till.
De som känner mig vet att jag oräkneligt antal gånger har yttrat frasen: Nej, nu fan ska jag ta tag i mitt liv.
De som känner mig vet att jag lika många gånger inte gjort ett skit för att ens ge det ett försök.
Det löser sig ju ändå.
Men nu har jag verkligen kommit till den punkten i mitt liv där jag får testa min egen kapacitet till det yttersta.
Beviset: En styck inhandlad almanacka.
De närmaste månaderna kommer bli så fantastiskt roliga - men samtidigt krävande.
Det kommer att vara fullt upp med skola, jobb, innebandy, skoltidningen och förhoppningsvis även en plats i överstaben för att planera nästa års nollning.
Därav inköpet av min otroligt fina almanacka.
Jag klappar mig själv på axeln för det köpet.
Nu taggar jag för en berikande höst, en fullspäckad vinter och en fantastisk vår.
Sedan börjar jag om igen.
Sedan klappar jag mig själv på axeln igen.
Men det tar vi då - nu ska jag sova.
once again i tried and failed
Ja, undermålig uppdatering - i know. Men eftersom ingen läser så är det heller ingen som bryr sig, förutom jag.
Så jag får klappa mig själv på axeln och köra lite self-talk.. "Du kan det här, Kim.. Kom igen nu!"
Skolstarten har varit precis så lovely som den var för ett år sedan. Lite för mycket alkohol, lite för lite plugg och en sjukt intressant kurs, Gruppdynamik & Ledarskap. Det jobbiga är den tomhet som infunnit sig efter Nollningen.
Men det var väl ganska väntat. Fullt upp i 6 månader med polistillstånd, botbeställning, brevskrivning, schemaläggning och allt som krävs för att Nollningen ska flyta.
PANG!
10 dagars intensiv nollning, som förövrigt var helt underbara.
PANG!
Allt är över.. and then?
Det är en sjuhelsikes tur att jag & Fröken Wigen har tidningen att sysselsätta oss med. Eller, förhoppningsvis sysselsätta oss med. Allt är inte riktigt klart kring den, men ska på möte senare idag så hoppas att det löser sig då.
Dagens agenda
x Ringa Stål
x Möte med presidiet
x Fotboll med IVP
x Plugg
x Föreläsning
x Innebandyträning (Beroende på vad Stål säger)
x FIFA-match mot Per om disken
Nu blir det en dusch and then I'm off!
ADIOS!
Så jag får klappa mig själv på axeln och köra lite self-talk.. "Du kan det här, Kim.. Kom igen nu!"
Skolstarten har varit precis så lovely som den var för ett år sedan. Lite för mycket alkohol, lite för lite plugg och en sjukt intressant kurs, Gruppdynamik & Ledarskap. Det jobbiga är den tomhet som infunnit sig efter Nollningen.
Men det var väl ganska väntat. Fullt upp i 6 månader med polistillstånd, botbeställning, brevskrivning, schemaläggning och allt som krävs för att Nollningen ska flyta.
PANG!
10 dagars intensiv nollning, som förövrigt var helt underbara.
PANG!
Allt är över.. and then?
Det är en sjuhelsikes tur att jag & Fröken Wigen har tidningen att sysselsätta oss med. Eller, förhoppningsvis sysselsätta oss med. Allt är inte riktigt klart kring den, men ska på möte senare idag så hoppas att det löser sig då.
Dagens agenda
x Ringa Stål
x Möte med presidiet
x Fotboll med IVP
x Plugg
x Föreläsning
x Innebandyträning (Beroende på vad Stål säger)
x FIFA-match mot Per om disken
Nu blir det en dusch and then I'm off!
ADIOS!
Uggla... natt. Ugglenatt. Nattuggla. Hej.
Ah, så var det natt igen. Jag skulle vilja påstå att jag är en nattens man. Kanske inte lika fullfjädrad nattvarelse som en vampyr eller Batman, men ändå. Tanken var väl egentligen att jag skulle krypa till kojs redan för en timme sen, eller två. Men återigen, som så många andra nätter, fann jag det mycket mer underhållande att göra absolut ingenting.
De som känner mig vet att jag mer än gärna drar mig för att gå upp på morgonen och således är jag ingen morgonmänniska. Att sova är ju förbaskat skönt, men av någon outgrundlig anledning så tycker jag bara det på morgnarna. Jag gör oftast inte ett smack, förutom att skriva av mig, på nätterna. Jag kanske ser en film, kör ett serie-maraton eller bara hänger på Facebook och beklagar mig över att ingenting roligt händer där längre. Men jag drar mig ALLTID för att gå och lägga mig. Alltid. Och på riktigt så stör jag mig på det. Kanske är en grown-up-thing. Det kanske kommer med åren. Eller så gör det inte det. Whatevah’
Imorgon bär det av till Helsingborgsfestivalen ett par timmar. Ska bli spännande att se vad Magnus har hittat på, jag vet iallafall att jag ska se The Sounds. Maja Ivarsson kan va riktigt porrig. Jag håller tummarna. Alkohol skall förtäras. Surprise.
Såg förresten Harry Potter idag. Klart godkänt.
Later!
Strawtown
Tillbaka i Halmstad efter 4 helt underbara veckor. Som jag sa till mina kära vänner på Campen så är det dock inte Norrköping som stad som ger mig den där känslan av välbehag jag får varje sommar. Nej, det är just Stadium Sports Camp som event, alla deltagare, alla ledare och den atmosfär som omger hela Himmelstalundsfältet och dess byggnader.
T.o.m. Handboll som år efter år vägrar ge vika för våra ramsor och våra försök att sprida glädje fyller sin funktion under dessa veckor. ”Without evil there can be no good” heter det väl?
Skämt åsido, åter till det egentliga ämnet – jävlar vad jag trivs i Halmstad. Även om det tär på min fysiska hälsa med tanke på all alkoholkonsumtion som jag tyvärr TVINGAS in i så känner jag mig så sjukt mycket fräschare, så sjukt mycket livfullare när jag väl sätter fötterna på Halländsk mark.
Nu går man mest och väntar.. Snart sätter det igång. Halmstad Högskolas Nollning 2011. Bara de sista förbereldelserna kvar, sedan är vi där. De där 10 dagarna vi har förberett oss för i ett halvår. Nervositet, förväntan, förhoppning och nyfikenhet är nog ganska beskrivande ledord för allas våra känslor inför uppgiften och med ord som ”Det kommer inte bli som ni tänkt. Det kommer bli kaos” direkt riktade mot oss från våra överhuvuden så går vi absolut stärkta in i fighten.
Utöver det så var jag och Linn på möte igår, med kårordförande och vice kårordförande. Motvinden på väg upp igen, alltså Halmstad Högskolas skoltidning. Ska bli sjukt spännande, nu gäller det bara att presentera ett oemotståndligt förslag för kårstyrelsen och sedan kan vi kalla oss chefsredaktörer. Ballt!
Alkoholen väntar. Adios.
