kaarlsson

Ibland får man sig en tankeställare.
Förhoppningsvis leder den till en förändring.
Förhoppningsvis leder den till något bra.

Jag tror dock inte på absoluta förändringar.
Man är och kommer alltid att vara vad man är.
Man kan dölja den man är. Utveckla en fasad.
Problemet är bara att fasader har en tendens att åldras.
Förtvinas.
Falla.

Alla har vi något bagage med oss.
Händelser som sätter sina spår.
Erfarenheter som lär oss att agera på vissa sätt i bestämda situationer.
Erfarenheter som hämmar den personliga utvecklingen.
Erfarenheter som blir till byggstenar i den mur vi tenderar att bygga upp.

Det är först när vi inser att muren måste rivas som vi kan åstadkomma förändringar.
Murar rivs dock inte på egen hand.

Det är där ens vänner kommer in i bilden.
Det är där de som verkligen betyder något kommer in i bilden.

Vågar man bara ställa dörren på glänt och släppa in dem lovar jag att de hjälper dig att riva den där muren.

Det är det som gör riktiga vänner så fruktansvärt värdefulla.
De finns där, även när du kanske inte förtjänar det.
De finns där, alltid villiga att hjälpa till.

Så värna om de vänner du har, innan det är försent.