Monarki, anarki, dyslexi, polygami

Konditorierna säljer slut på prinsesstårtor, DN skriver artiklar om att kronprinsessparet MÅSTE ta emot barnbidrag och diskuterar i samma artikel fram att Victoria faktiskt inte kan få ut ersättning för vård av sjukt barn.
Däremot kan de ansöka om föräldrapenning och jag hoppas för guds skull att det är Daniel som står för den ansökan..

Han får ju faktiskt typ 800kr/dag mer än Victoria, under förutsättning att han fortsätter driva sitt gym.
Han kanske borde sluta försöka sälja gymkedjan då, tänk om pengarna börjar sina i familjen?

Det kungliga apanaget kanske inte räcker till ..

En "rolig" grej är att Daniel faktiskt är "Riddare av Serafimerordern", en order som grundades den 23 februari 1748.
Undrar vad Daniel väljer att fira hädanefter.. Osis att ungen skulle ploppa ut just idag. #Beslutsångest

En dag som denna är det faktiskt speciellt underhållande att hänga på Facebook.
Ömsom gratulationer, ömsom förakt.
Ömsom namnförslag, ömsom avskaffningshysteri.

Folk är oroliga över att prinsessan ska få ett "lilla-landet-lagom-namn", likt Victoria II, Birgitta eller liknande.
Well, det är deras unge - låt dem bestämma.
Fast å andra sidan. Det är ju alltid kul att få vara Prinsessan Leia.
Måste kännas originellt, inte alls taget..

Men Monarkin i stort då? Är det förlegat?
Själv ser jag hellre Victoria som ansiktet utåt mot resten av världen, än vem som helst, precis som jag hellre såg Carl XVI Gustaf än Göran Persson.
Visst, monarkin kostar pengar.
2006 gick ca 5 kr / skattebetalare till det kungliga apanaget (Kungahusets "lön").
Det kan jag fan stå ut med att betala, sålänge vi inte skickar iväg tråkiga, inskränkta politiker att representera Sverige.

Nu orkar jag inte skriva mer.. jag fick skriva av mig, så jag är nöjd.

När jag går ner, så ber du alltid om mer..

Dels för att jag har ett skrivsug.
Mestadels för att jag vet hur mycket Emmeline saknat detta.

Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva om.

Sjukt mycket som händer just nu,
men samtidigt ingenting alls.

Lugnet före stormen,
Lugnet i stormens öga,
Lugnet efter stormen.

Men samtidigt kaos.

Man gör vad man kan,
man gör vad som begärs,
man gör vad som önskas.

Tillbaka får man en skopa skit,
ett par pikar här och ett par pikar där,
blickar och sura miner.

Håll huvudet högt,
take the high road,
be the bigger person,
svälj stoltheten.

Till en viss gräns, sedan är det dags att säga ifrån.
Till en viss gräns, sedan är det dags att sätta ner foten.

Och så blev det ett rörigt, kryptiskt inlägg.
That's just how it is.


RSS 2.0