kaarlsson

Tredje och sista kvällen i Norrköping är inne på första raksträckan. Den enda raksträckan för kvällen, dock.
Sedan är väl planerna att det ska gå mer åt det snea hållet, men jag har inte bestämt mig ifall det är värt en löprunda på East Beach, fram och tillbaka fyra gånger, för att få bjuda Fröken Wigen på en trerätters.

Jag vet inte ens om det är värt att bjuda henne på det för att få "festa till det" lite, som pappa hade sagt.

Det har iallafall varit skönt att va borta från Strawtown, att få träffa familjen och framförallt systra mi. Dock har jag varit ganska produktiv faktiskt. Installation av bredband, telefoni och TV, tvättning så det står härliga till och uppackning av flyttkartonger har stått på agendan.

Men en snabblunch med Abbe och en fika med Tjarliiiiii har jag hunnit med iallafall. Samt en tur på stan med mamma, hon ville så gärna att jag skulle ha nya skor och ett par nya tishor. Alla vet ju att jag har svårt för att vara den som är den, så jag tackade ja. Det resulterade i nya skor och ett par nya tishor. och 500 kr. tack.

Nu blir det iallafall att ta hand om mig själv och min lever. Tillbehör: Alkohol.

Imorgon blir det 5 timmars bussresa tillbaka till Halmstad, plugg och tenta.

adios. for now. orkar inte mer. ölen kallar. tjarrå.

Så gick det med den vita helgen.. nåväl, vem försöker jag lura.

Middagen i fredags var stört lyckad. God mat. Bra sällskap. Fint häng.

Gårdagen spenderades först på 5-årskalas för Stadsbibblan. Jag & Love gjorde tipspromenad..
Vi vann. IVP vinner ju faktiskt alltid. Synd bara att en så härlig inramning ska spolieras av att de drar dit någon idiot som håller i en orm. Vad är grejen? Det är ju bara skitäckligt..
Aja, nästa gång ska jag vara modigare än att hoppa upp på en stol och bli nojig.

Ska tamefan käka upp ormjäveln.
Svälja den hel. Så den får smaka på sin egen medicin.
Så det så.

resten av dagen i punktform:

Bra käk med Alex. Love tittade på.
Bra häng på Hunkhänget.
Ännu bättre häng på GT.
Kasst häng på Corner.
Förträffligt häng på Caféet. love. (som i kärlek alltså...)
Kasst häng på Corner. Igen.
Sen natt - tidig morgon. Ganska enkel ekvation som mynnar ut i trötthet.

Förövrigt har jag kommit på vad som är mitt mål i livet.

Jag ska blogga. På Sportbladet.
Jag ska skriva ett inlägg om Allsvenskan, helst stockholmslag.
Eller så ska jag skriva om La Liga (läs: real eller barca.)

Mer enögda och idiotiska supportrar finns fan inte.

Testosteronfyllda tonåringar som nästintill kommer i byxan, likt mig själv när jag såg Lejonkungen vid 13 års ålder och Nala kollar sådär porrigt på Simba när de rullat ner för en backe i djungeln, så fort det inte står att AIK, Barca eller Hej-vi-spelar-i-superettan-men-tror-vi-är-skitcoola-och-blir-eskorterade-förbi-pressen-till-bussen-efter-matchen-Hammarby är bäst i världen och de får en chans att ÄNTLIGEN få hävda sig och visa hur stora, tuffa och starka de är. Hur mycket de står upp för sitt lag! Shit, en sån chans kan man ju inte gå miste om..

(ja, jag exkluderade DIF just nu bara för att jag är Djurgårdare.. Frågor på det?)

Men allvarligt.. Hur awesome vore det inte att skriva att straffen var helt rätt dömd, och helt plötsligt bli överöst med kommentarer från dessa hormonstinna individer där hälften är sär skrivet eller fell stavat och den andra halvan bara är tomma hot om att jag kan få sådär ruskigt ont om jag inte slutar visa så tydligt att jag håller på helt fel lag eller att jag bara är en idiot som inte förstår någonting. Bra skit.

Tills vidare får jag nöja mig med att avundsjukt snegla på kommentatorsfälten i bloggar och artiklar.

På återseende. Någon gång.

Fullspäckad onsdag, javisst.
08.45 - Sjukhuset. Check.
Kanske inte så förvånansvärt, men det var jobbigt att ta sig upp.
Kanske inte så förvånansvärt, men jag blev liiite sen.
Kanske inte så förvånansvärt, men jag fick cykla som en idiot.

Lite bakgrundsfakta:
Min cykel är en aning trasig.
Endast ettans växel fungerar.
Bakdäcket går emot ramen, så varannan meter bromsas det in.
Det finns en brutal backe upp till le hóspitale. Den dödar mig.

Summa summarum, jag kunde knappt stå på benen när jag gick av cykeln.

Fick G på Idrottspsykologin också. Skönt. Jag & Tony vann! (minst poäng - närmast G!)
24,5 p vardera.. G-gränsen var satt till 25. Så vi vann. Starkt.

13.00 - Anatomiföreläsning. Check.
Övre Extremiteten. Oh herre.. Jag som inte ens är klar med nedre.
Extremt mycket. Ändock något intressant.

15.15 - Handledarmöte. Check.
Vi är fan bäst. IVP vinner alltid, så är det bara. 'nough said.

16.00 - Maximera alkoholens positiva sidor, Minimra alkoholens negativa sidor, utbildning. Check.
Vi glömmer den utbildningen. Jag vill inte prata om den. Crap.
Fest i helgen?

Kvällen spenderades först med en film med Mack-Attack hemma på Laholmsvägen.
Sedan blev det Big Peter.. Förlåt, Big Brother, hos Johanna.

Jag tror vi kan gruppera kvällen tillsammans med utbildningen. Let's not talk about it.
Två övertrötta tjejer och en lagom rastlös och övertrött kille, slutar aldrig väl.

(NEJ TONY, JAG VAR INTE EN AV TJEJERNA TROTS MITT LÅNGA HÅR OCH UNISEXUELLA NAMN!)

Oh Facebook, where art thou?

Nåväl, Äckel-Jesper Tönning hörde av sig nu, tydligen på visit i Strawtown (översättning: Halmstad)
och utan vänner. Klart jag ställer upp. Så nu lägger jag alla planer på gym, fotboll och löpning åt sidan (attans, vilken osis...) och beger mig mot Stora Torg, för er 3 som vill stalka mig. Jag vet vilka ni är.

Peace out, H-town.

Inte riktigt klar, men typ så..

Jag tror inte jag var ensam om den känslan. Den där känslan att man behöver något nytt. Nya människor, nya utmaningar. Vid närmare eftertanke, jag vet att alla människor har den känslan någon gång i livet. Inte minst de två kritiska somrarna efter gymnasiet där man är så lättad över att ha lämnat de hemska skolåren bakom sig. Den lättnaden håller i sig ett tag, sedan inser man att man behöver ett jobb, eller iallafall en inkomst (25 stora i månaden i 25 år skulle också vara en lösning).

 

Men kruxet är ju att det inte direkt kryllar av möjligheter på arbetsmarknaden, speciellt inte för en nyutexaminerad gymnasieelev. Man har inte heller råd att vara kräsen, då finns det i princip inga jobb kvar att ens söka och således minskar även chansen att få ett jobb avsevärt .

 

Att plugga vidare direkt efter gymnasiet, det är ingen lämplig lösning enligt mig – om man mot förmodan inte är sådär skoltrött som 99% av studenterna är och att man redan har sin framtid utstakad.

 

Jag själv spenderade två år efter gymnasiet med filosofin ”det löser sig, det gör det alltid.”
Knappast på egen hand. Jag var kräsen som få när jag sökte jobb och hade allt helt klart för mig, vad jag kunde tänka mig och inte. Bygg-branchen var inget för mig, för tunga lyft och tummen mitt i handen. ”Lågstatus”-jobb gick bort, trots att det i ärlighetens namn inte ens finns några sådana längre, men inte tänkte jag arbeta som tidningsbud eller liknande, vilka brudar på krogen skulle nappa på ett sådant jobb?  ”- Shit, vad coolt. Hur många tidningar delar du ut per runda? HUNDRA? Ska vi gå och hångla?”

 

Genom kontakter fick jag reda på att 118 118 sökte folk och att sitta i telefon hela dagarna, svara på konstiga frågor och berätta adressen till Mekonomen i Falun (vet ni ej? Googla..) kändes som ett jobb jag kunde stå ut med och kanske t.o.m. gilla.

 

Allvarligt, kände jag inte mig själv bättre än så? Att sitta still har knappast varit någon favoritsysselsättning under mitt liv, än mindre att prata i telefon. Det är väl knappast någon högoddsare att jag snart fick en svag panikkänsla vilket i längden ledde till ett mindre väl utfört jobb och senare även uppsägning.

 

”Eniro 118118, Kim...” lärde mig att telefonjobb gick ”fetbort”. Vad fanns det kvar? Journalist, javisst. Men konkurrensen är stenhård och möjligheterna utan en examen från en journalisthögskola är nästintill obefintliga, trots praktik på NT-sporten och tre års studerande på samhäll/media – inriktning text med tillhörande praktik på UngNT samt, enligt mig, goda kunskaper inom det journalistiska skrivandet.

 

Så, efter två år utav ett mindre aktivt arbetssökande, några misslyckade arbetsförsök och en mättnad av både människor, mina närmaste exkluderade, och händelser i Norrköping stad så bestämde jag mig. Jag ska plugga. ”Oh, va skönt.. aldrig mer plugg!” kan vara det mest klassiska citatet efter studenten och jag var givetvis en av dem som sjöng in i allsången. Tänk er då chocken när jag insåg vad jag skulle göra. ”Jag ska plugga”. Jag sa det högt ett par gånger för mig själv och det lät otroligt till en början men ju mer jag tänkte på det desto mer riktigt blev det. Halmstad, Idrottsvetenskapliga programmet var det som gällde om det skulle bli studier.

 

Bort från Norrköping. Jag skulle äntligen bli kvitt denna, för mig, ödelagda stad och göra något vettigt. Men det var absolut inte utan tveksamheter. Jag hade ju innebandyn och sammanhållningen i laget här i Norrköping. Alla mina bästa vänner hade jag här och inte minst min otroligt härliga familj som alltid ställt upp för mig.

 

Jag frågade min ordförande, tillika vän, om råd och han klargjorde att ”för din egen skull – flytta. För våran skull – stanna”.
Pappa blev nästan arg när jag sa att jag tvekade. Tydligen skulle det vara nyttigt för mig att flytta. Även min syster på 10 år blev jättearg. Dock av andra anledningar, såsom att hon var ute efter mitt rum.

 

Det är nästan skrämmande så rätt de hade, båda två. Ett halvår har nu gått sedan jag flyttade och jag ångrar ingenting och jag vet inte varför jag var så rädd. Det går snabbt att skaffa sig nya vänner eftersom alla är där för samma sak – plugget (okej, vissa är där enbart för festerna..) och de flesta är faktiskt även dem nya i staden.

 

Summan av kardemumman (en finish jag bara älskar att använda, så – check.) är iallafall att man inte ska ha någon brådska efter gymnasiet utan att ta sig tid till att utforska sig själv, sin omgivning och arbetsmarknaden. Tillslut kommer man till insikt med vad man vill göra. Jag har flera vänner som är inne på samma spår som mig nu – de vill plugga. De jobbade direkt efter gymnasiet och efter det var de ute och reste i Asien, bara för att komma hem och inse att de vill plugga. När man väl kommer till den insikten så ska man absolut inte tveka, för det är ju faktiskt inte längre hem än det var dit, right?

Fy fan, som jag har glömt hur roligt det är att skriva.
Fick en uppgift på en föreläsning häromdagen.
En person skulle agera journalist och en skulle agera en idrottsutövare som precis stått för en exceptionell prestation. Love agerade mig och spårade något otroligt, Tony intervjuade och jag fick för mig att anteckna.

10 minuter senare hade jag detta klart, och som jag njöt under tiden.

"Kim Karlsson har precis avgjort SM-finalen i innebandy genom att servera laget ett vatten i toppskick.
När Kim fick frågan om hur motståndet var svarade han helt enkelt: - Vilket motstånd? Jag är ju bänkad.. I'm unbeatable.

Att heta Kim och samtidigt har långt hår tenderar ofta att medföra svårigheter i vardagen och inte minst på krogen. Men som matchhjälte hoppas han ändå på att få napp.
Ikväll ska det firas med hunkvatten och snus och under det två månader långa uppehållet blir det en suparresa till värmen och Thailand.
Sedan väntar troligtvis ett proffskontrakt, men Kim har inga höga förväntningar och tar dagen som den kommer."

Dessutom hittade jag två krönikor från min tid på gymnasiet..
fy fan vad jag saknar gymnasiet och "Knugen"..

En krönika om Öppet Hus
En krönika om filmjölken som försvann
En artikel om allas vår älskade Lenny

Oh, dessa måndagar!
Ibland får jag sådan lust att använda min lightsaber-app på mobilen och skära av vissa delar av min kropp.
Så mycket hatar jag måndagar. För det gör jag verkligen. Hatar. Alltså.

Nog för att jag brukar vara ineffektiv på gymmet, men dagens timme var nog bland de slappare.
Mina kära vapendragare, tillika hunkar, lämnade mig helt alena bland alla kroppsbyggare och tanter..
Jag mår inte så bra då. Känner mig ofullständig. Tom. Som om det vore jag mot världen. Och världen är inte liten alltså.. den är pretty awesome stor.

Bra helg som, för ovanlighetens skull, präglats av en hel del alkoholförtäring.
Några milstolpar under helgen:
- Tony blev styvfarsa.
- En brud pekade på mig och sa; "Han ser ut som en Erik"
(Två av 5 bartenders, båda heter Erik, på Morfar's har långt hår i en toffs...)
- Alex var homosexuell för 30 minuter.
- Love har karaktär. Han hatar förövrigt allt. Precis allt.
- Jag funderar på att bli handbollsproffs.
- Alex kan fortfarande inte berätta något utan att 50% av hans audiens somnar.
- Hur kan Mikee blivit så full när hälften av all alkohol han skulle dricka ligger på mitt golv. Svabb, någon?
- Fröken Jones kanske inte ska sälja en flaska mousserande, två redbull/vodka och en hunk till tre redan överförfriskade killar när det återstår 19 minuter av kvällen. Som jag hade sagt om jag var 14 - hetsdricka.NU

Förövrigt har jag hittat en skitbra låt. Vet inte om någon har hört den förut, men den är skitbra!

Hittade precis en hemsida med "10 sätt att ragga på Facebook" .. asså.

"
1. Poke

Den klassiska Facebook funktionen ”Poke”
har varit med sen början av Facebook och varit
väldigt omdebatterad. Vad betyder poke egentligen?
Enligt Facebook själv så är det ett sätt att säga hallå.
Och visst funkar det även så i verkligheten också,
att man ibland lekfullt petar på personen man gillar
för att få uppmärksamhet? =)
Och just för att det är en sån mystisk funktion så kan
det va ett roligt sätt att säga väldigt mycket utan att säga nånting alls.

"

Jag gillar't, faktiskt. Ska nog visa Tony den sidan, han behöver ju lite hjälp med de tekniska aspekterna av spelet. Något mer jag gillar är våra ärtsoppetorsdagar. Fy fan vad gott det är med ärtsoppa, och när "Junior" styr upp en underbar efterrätt så blir det ju bara ännu bättre.

Nu blir det lite mer telefonsnack(om personen ifråga vill fortsätta prata med mig) och How I Met Your Mother-tittande.

Adios...

Hmm.. Fan vad jag älskar VM. Jag har verkligen satt allt på paus för att kunna se matcherna,
men fan vad underbart det är.

Fast en sak som är lite surt, det är drömelvan på sportbladet.
Det går inte riktigt så som jag vill.. men jag ändrar på det, snart så.

Nu är VM slut för idag. Vad ska jag då göra? Spela FIFA? nej.. inte så kul själv.
Spela Tekken? Nej, inte så kul själv.
Se film? Kanske.. Into the wild kanske det blir. Eller PS. I love you.. fast jag vet inte om jag känner
för att släppa tårar ikväll. Men kanske..

Jag vill fan beställa fler filmer. Fick hem sju stycken i veckan. Jag vill ha mer nu.

Tess säger att jag är hopplöst förälskad i henne. Bara för att jag skriver till henne på facebook.
Så om ni undrar varför jag aldrig någonsin skriver till någon på facebook längre, så är det för
att jag vill undvika missförstånd. Det vore lite jobbigt om det började spridas rykten om att jag var hopplöst förälskad i typ.. Emil Rejsmar, eller Johan Magnusson ( även om han är stööört snygg, den där sötjohan ).
Men nu vet ni det..


Sportscamp snart. FAAAAN så underbart.. Can't wait.
Nu har jag skrivit. Nu kan Helga sluta tjata om det.. :)

Nu ska jag.. göra något. Vi får se vad det blir.

Hejdå.

Jaja, säg vad ni vill.
Har haft ett skrivbegär ett tag nu, dock inte bloggmässigt.
Mer artikelmässigt. En krönika, kanske? Vi får se..

Riktigt härlig helg med lite slit i fredags fram till 17,
ett oerhört välkommet besök på munken och sedan
ett VM-guld med Sverige, tillsammans med Mange & Simpa C.
Vi pratar tv-spel nu, så ni vet.

Lördagen spenderades i regn och rusk utanför Stadium Arena,
då Stadium hade sin oerhört stora personalfest för alla butiker
och kontor runt om i norden. Fulla och glada var de, trots regnet.
Frusna, men ändå muntra var vi funktionärer. Det var faktiskt en
trevlig dag som slutade med att allt ballade ur hemma hos Simon
på Albrektsvägen.

Hittade tre lakritspralliner i skon igår, jag skyller det på Minna.
Ett blåmärke på ena skinkan skyller jag på Simon och hans pistol.
En hejdundrande huvudvärk skylls på Kaptenen.

Gårdagen spenderades med Max & Matilda, samt till viss del Erik DWG.
En riktigt trevlig dag som involverade skönsång från Max, käk på O'learys
och bra filmer. Det tackar vi för!

Nu ligger jag hemma och taggar inför kvällen med fet musik. Ikväll gäller det boyz,
det är seriepremiär i korpens div.1-serie! Förra året spolierades något tack
vare en fruktansvärd försäsong i Linköping, men i år ska jag fan vara med hela korpsäsongen!

18.00, Himmelstalundsfältet Norra. Plan D.
Det är där det händer, ikväll.
Det är där som det kommer utspelas fotbollsmagi, ikväll.
Det är där ni borde befinna er, IKVÄLL!

Har ni hört den om han som skulle vara nykter fr.o.m. föregående lördag?
Inte jag heller, det sket sig ju. Utgång Onsdag, Fredag & Lördag.
Attans, det sket sig. BIIIG SURPRISE!

Söndagen ägnades åt Spicy, läskiga diskussioner och Harry, vår kära Harry Potter.

En TV-dosa är trasig,
min far och jag pratade inte på hela kvällen
och vissa grejer fungerar inte som de ska längre i hushållet.

Det är resultatet här hemma av LHC-DIF.

Inte för att farsan är något stort fan av LHC,
utan för att han vill ha semifinalerna "spännande".
"LHC ska inte gå vidare, men de kan vinna så
att det blir lite spännande".
Jag köpte inte hans argument och hetlevrade som vi
båda är så utbröt en störd fight.

Nåväl.. Tanken var att jag skulle till skolan idag.
Gick upp, tog på mig kläder, gick utanför dörren.

Ändrade mig, vände om och gick in i duschen.
Nu ligger jag här, i min säng, lyssnar på tufft
facksnack mellan målarna som styr och ställer.

Jag vill också tillhöra någon grupp där man
kan snacka med stockholmsdialekt om tuffa saker
och låta ännu tuffare.

Nu ska jag inte göra ett skit.
Hörs då.

Jenny är tråkig.
Malin är tråkig.

Lunarstorm är ganska sorgligt.



hörs då!

---

Jag är uppe. Klockan står på 08.33 just nu..
Jag har faktiskt varit uppe sedan 07.30 och jag vet att vissa kommer att tvivla på detta.

Ni är mer än välkomna att ringa min far, han kan på allvar intyga att detta fenomen
har inträffat.
Ibland är jag för duktig.
Inte för att jag har en aning om vad jag ska ta mig till just nu,
jag gick ju ärligt talat bara upp för att just min far tvingade mig att se till
så att syster kom till plugget i tid.

Jag kan vara en duktig storebror också, så det så!

Egentligen vill jag ju bara skicka ett sms till mammi och ett par till. Typ Fritz, Robban, Kenndahl m.fl.
Så de ser att jag kan vara uppe tidigare än eftermiddagsfikat.
Men jag avstår. De kan få sova ut, sömntutorna!
Ack, Ack.. vad ska vi ta oss till med det äldre gardet?



Dagens planering (Återstår att se hur väl den följs)

• Inte somna om
• Promenad
• Låna böcker på biblioteket
• Sola
• Skola
• Hitta någon jag kan kalla vän, om bara för en stund.
• Lägga mig skapligt?

Nu ska jag försöka sysselsätta mig med så många vertikala åtaganden som möjligt,
för inte ens jag kan väl somna ståendes?

Djurgården till semifinal.
Fy fan vad skönt! Blev ganska nervöst mot slutet.
Men lättnaden när jag läste Ericssons sms - SLUT!
Det var oerhört skönt..

Nu ringer Mjösberg också...
orkar inte svara. Han är säkert aspackad.
Har ingen ork direkt till att prata med honom,
han har en förmåga att sluddra på fyllan.
Who hasn't ?

Aja, Linköping (innebandy) vann, 7-6 mot Mora.
Satt ganska långt inne till en början, men kändes
ganska tryggt mot slutet ändå.
Gillar att det var helt okej uppslutning på matchen,
trotts att LHC lirade kvarten i Cloetta.

Dock måste jag säga - Linköping har världens tråkigaste
publik. "Clubens" klack kan vara bland de sämsta i Elitserien.
Och på LIBK - Mora var publiken inte mycket bättre. Det är lite
klapp-klapp-klapp här o var, men annars - nothing.

Förhoppningsvis var det bara en engångsgrej, bara för att jag var där...
Men annars tycker jag det är synd.. Linköping är en bra stad, speciellt
för idrott.
Jag gillar inte LHC för fem öre - men de är ett helt okej hockeylag (längre går jag inte)
och de förtjänar en bättre klack än vad de har.
LIBK är VÄRLDENS största innebandyklubb, de spelar ett kval till SUPERLIGAN
men inte fan får de så mycket stöd som de förtjänar av sin publik.

Det gjordes ett par tappra försök från småkidzen nere i hörnet. De hördes knappt,
trots sin megafon - men likväl ett försök.
Clarre & co. hade något på gång, men får man ingen respons är det klart att det dör ut.

Nej, ge Linköpingslagen det stöd de förtjänar..
Det är inte så pinsamt som det kan verka.

Ja.
Skrivsuget har kommit tillbaka.
För att stanna?
Det vete'tusan alltså..

Men njut sålänge det är här. Eller våndas..
Det gör ni fan som ni vill, I DON'T GIVE A .. Fuck eller Damn?
Vilket låter bäst?

Skit samma. Jag har haft en fenomenal kväll.
På olika sätt.
Det var FENOMENALT trevligt att träffa Simon Kuylenstierna,
Jacob Skullman, Jacob Bergholm, Alexander Alegria,
Max Wickström, Eric Söderberg och Filip Carnock igen.

Ja, vi var fler. Ni vet vilka ni är. Er träffar jag för ofta
för att det ska bli något blogginlägg dedikerat er. Faktiskt.
Ni får helt enkelt försvinna lite MER från mitt liv, än vad ni redan gör.

Samtidigt så hade jag oerhört gärna viljat sett Hästpojken.
Det hade jag faktiskt. Men Chickenbrain & .. nånting var riktigt bra, dem med!

Hugo var sådär. Trevliga människor, även fast jag var ensam större delen av tiden.
Kände mig riktigt mobbad. Det gjorde jag...
Nu vill jag faktiskt inte somna.. känner i hela kroppen att jag kommer
vara bakis hela jävla äckeldagen imorgon.

Men sen blir det Lkpg och se innebandy. Snälla LIBKEN - VINN!







Förresten...

" hum "

Har en känsla av att jag har gett mig in i något,
något som jag kanske borde undvikit.
Har en känsla av att det kan bli ganska jobbigt,
eller.. Rättare sagt - jobbigare än vad det redan är.

Nu finns det två frågeställningar..
Numero uno; Vill jag ta mig ur det hela?
Numero dos; Kan jag göra det, bara sådär?

Kan man säga åt hjärnan att man inte vill längre?
Lyssnar den? Den har ju aldrig lyssnat på mig förut..

Nåväl, jag får väl reda ut det som jag alltid gjort.
Få panik på mig själv ett tag, och sen går det över.
(Förresten! Är det bara jag som vill skriva/säga
"nåväl, vad är väl en bal på slottet?" à la Askungen,
varje gång jag inleder med "nåväl"?)

shit. jag har verkligen varit sugen på att skriva hela dagen.
jag vet inte vad. men bara att få skriva..

Jag saknar skolan. Då fanns det ämnen jag kunde ta upp överallt.

Jag kunde skriva mina krönikor, mina artiklar. Jag älskade det,
trots att jag inte alltid visade det.

Nu vet ni det också.
Rolig...t.

Twilight, New moon.
Yes, den är inhandlad.
Yes, jag är fast. Stört bra böcker.
Riktigt bra filmer.

I övrigt - inget.
Skola idag, sjukt ovärt. Gillar't inte för fem öre.
Komma dit, göra ingenting och sen gå hem för tidigt.
Men men.. Har ju lovat mammi att jag ska gå dit så.
Vad gör man inte.

Något jag stör mig på är min mors & fars tjatande.
"vad vill du göra?", "har du funderat något?" osv.
Usch.. Hade jag vetat vad jag ville göra hade jag gjort det.
Tror dom att jag gör annat än att fundera på vad fan jag ska göra?
Isåfall har de fel. Oerhört fel. Panik är nog det bäst beskrivande ordet.
Panik.

Idrott, det är givet. And then? ... tomt. Fantasilöst.

Heltidsproffs är ju out of question.
Sportjournalist?
Idrottsskador har ju även det varit på tapeten.
Sports Marketing likaså.

Kanske, kanske så kan Thailand över vintern bli verklighet.
Vi får se.. måste bara sköta mina kort rätt.
Har ju aldrig varit någon hejare på gambling.
Har väl aldrig varit någon hejare på någonting, egentligen.
Förutom att vara lat, bortskämd och nonchalant kanske.

Vilken tur att jag har växt upp. Lite, iallafall.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt.
Faktiskt.

Jag har blivit så oerhört otålig och rastlös..
Alltså, jag har ju alltid funderat på ifall jag egentligen borde
fått någon slags diagnos.

Har ju liksom aldrig kunnat sitta still allt för länge utan att vara tvungen
att gå upp och gå ett, två eller tre varv runt klassrummet.
Eller börjat knäppa/gläppa med pennan tills jag känner hur hela rummet
blir upphettat utav någon slags hat.
Eller börjat skaka eller sparka med benet.
Eller börjat trumma på bordet eller närmaste medmänniska.

Men nu har det faktiskt gått aningen för långt.
Nu har jag börjat städa, göra VIKTIGA saker, bara för att ha något att göra.

Antingen är det så att min rastlöshet har gått ett par steg för långt i sin utveckling
eller så har helt enkelt min mognad och vuxenhet tagit över.
Isåfall är det ju faktiskt inte min rastlöshet som är problemet - utan istället min
längtan efter att få göra vuxna grejer - vilket i sin tur innebär att det inte är ett problem.
Det är bara ett steg i min egen utveckling.

Detta skulle även förklara varför en hel drös med människor i min omgivning helt plötsligt
börjat säga att jag är "liten" och/eller "ung".
De känner sig hotade!

De har varit nöjda med att jag varit omogen och oansvarsfull m.m.
Men nu när jag börjat bli vuxen så anser dem mig vara ett hot mot deras egen vuxenhet.
Och detta leder till att de måste trycka ner mig, håna mig, göra narr av mig - allt för att de
själva ska känna sig bättre och för att kanske sakta ner min övergång till en lite mognare ung vuxen.


Så måste det vara..
Nej, nu ska jag städa. Jag har trotsallt mognat och då måste man städa.
Varje torsdag. Det har mamma lärt mig.

Förlåt, Sofi.
Rättelse: Jag hade INTE en vit helg.
Jag drack ju faktiskt två öl i bussen påvågen hem från DM.
attans. där sprack den milstolpen!

Alltså.. Jag må vara efter, jag må vara mainstream osv..
Men Owl City - Fireflies är tametusan sjukt mysig.

... Jaha, och där gjorde Kanada 7-1 på stackars Thomas Greiss i tyskarnas mål.
Ryssland - Kanada. Galen kvartsfinal!
Får se om jag orkar sitta uppe och se Slovakien - Norge.

Härligt att curlingherrarna tog sig till särspel också.
Dock tar det nog slut efter det, om de tar sig vidare.
FAN så bra Kanada har varit, men någon gång kanske det tar slut?

... och där kom 8-1.
Man kan inte annat än beundra Kanadas hockeylag.
Vilka stjärnor, vilka lirare.


Helgen blir nog ganska intressant.
Seriefinal mellan KFUM's damer och Fjädern.
Håller tummarna för att de tar hem det, ett kval till ettan skulle sitta sjukt fint.

Själva tar vi emot IBF Norrköping.
Vinst innebär en avgörande match om andraplatsen, mot Söderköping.
Väntar även lite alkohol. Det behöver jag efter helgens NÄSTAN helt nyktra kvällar.

8-2. Tröstmål for the win!
Nu vänder ni, Tyskland!




If you fall for me
I'm not easy to please
Imma tear you apart
Told you from the start, baby from the start.

Det finns en person.
En ganska underbar sådan.
Fast.. egentligen kryllar mitt liv av underbara personer.
Men just nu menar jag en av dem.
Som jag inte träffar så ofta. Typ aldrig, faktiskt.
Trots att jag vill det. Det måste jag ta tag i. Snarast.
Jag ska försöka ...
"Patte-boy". Vilken kille, isn't he?

Ville bara säga det.

---

Förresten. Jag känner mig dålig..
Jag har inte träffat Vincent än. Jävla fan.
Jag vill, jag vill, jag vill.
Så .. nu har du det svart på vitt, Roblas.
Jag undviker honom inte. Trots att han har stulit dig från mig, från oss.

---

Vill bara säga att jag har haft en vit helg.
Jag LOVAR!
På heder och samvete.
Jag svär, på min heder som..
Äsch, jag svär bara!
på det.. alltså.