`Cause there ain`t no party, like an alcoholic party

Tänk så underbart det kan vara.

En vit ryss. Ett fiskskott.

Taget ur kontexten är de kanske inte de mest fabulösa tingen.

Inte ens när man sätter dem i mina händer blir det mer begripligt - bara fantastiskt konstigt.

Vi testar att internationalisera dem.

White russian. Fishshot.

Och som om det vore renodlad magi, så blev de två helt fantastiska.

Och sätter man de internationaliserade tingen i mina händer så går de beyond amazing, so to speak.

Nu låter jag som en alkoholist.
Som att hela mitt liv vore meningslöst utan alkoholen.
Som att jag, som levande organism och individ, som person, står och faller med alkoholens existens.

Ni kanske tror att det är så.

Ni har rätt. Det är så.

Nu ska jag bli full, som back in the days.

Oödmjuk. Fåfäng. Charmör. (Det sista är säkerligen ren inbillning).


Ikväll kan ni kalla mig Possible. Kim Possible.



Life's a bitch. Get used to it.

Som jag har våndats inför det.
Som jag har skrivit om det.
En ambivalens utöver dess like.
En kamp mellan fördelar och nackdelar.

Ytterligare en vinst tillägnad fördelarna hos en bitter, men ack så positivt tänkande individ.

Det löser sig

Jag köpte mig en almanacka, således 1-0 till moi.
Jag tog mig även tid att skriva saker i den.
Min position som både domare och bödel berättigar ytterligare en poäng,  2-0.
Jag lyckades balansera Överstabsmöten, Motvindenmöten, innebandy och till viss del skolarbeten, ergo 3-0.

Påväg mot seger.
Påväg mot ett bragdguld i mina egna ögon.
Jul innebär halvtid, vilket i sin tur innebär en välförtjänt paus.
Tre poängs ledning över självaste livet skulle bli en riktig moralhöjare inför vårterminen.
Stärkt av alkohol, julmat och gamla, trogna vänner skulle jag kunna gå ut och uträtta stordåd.

Högmod går före fall, sägs det ju.

Livet hade andra planer.
Almanackan, denna betryggande sköld, tappade all sin kraft.
Jag föll. Stupade. Misslyckades.

December månad lyckades, på ett fåtal timmar, övergå till Dödens månad.

Life's a bitch, sägs det ju.

Den där bitchen tycks iallafall hämta upp sitt underläge med en hisklig fart.
Skrämmande.

Hockeyskydd, skruvdobb och basebollträ.
Nu börjar rond 2.

Imorgon är den första dagen på resten av mitt liv..

Sitter och kollar i almanackan. Den har inte börjat gälla än, det är fortfarande 4 dagar kvar.
Men likförbannat så är den tokfylld. December är dödens månad.
Den fick pris för det. Alldeles nyss. Av mig.

Ja, jag har rätt att göra så.

Är det inte skola så är det möte med Motvinden.
Är det inte möte med Motvinden så är det möte med ÖS.
Är det inte möte med ÖS så är det jobb.
Är det inte jobb så är det innebandyträning.
Är det inte innebandyträning så är det match.

och är det inget av ovanstående så borde man ju ha ledigt. Men icke.
Då är det givetvis något annat som ska göras, bokas, mailas, läsas.
Eller något annat som bara hindrar mig från att bara vara.

Ni vet, bara vara sådär otroligt lat och oansvarsfull som jag brukade vara.
Som jag brukade vara så sjukt bra på också, bör tilläggas.

Förövrigt.
Man måste ju bara hata den mänskliga hjärnan och dess påhitt.
Man måste ju bara hata det faktum att den lever sitt eget liv.

Att man inte kan bestämma över den helt och hållet, säga till den hur den ska tänka.
Hur den ska prioritera tankarna och allt såntdär.

Ibland vore det fan önskvärt att vara en maskin.

Men nu är det slut med lydnad.
Nu ska jag ta kontrollen över min hjärna.
Jag ska bevisa vem det är som bestämmer.
Att det är jag, och inte hjärnan, som är baws.
Den kan få vara rookiebaws. Knappt det. Men that's it.

Så imorgon är det, som rubriken antyder, den första dagen på resten av mitt liv.

Det ska bli spännande, trots att resten av mitt liv bara verkar bli en vecka.
December har ju ändå fått pris nyligen. Som Dödens Månad.


Bring it on!

RSS 2.0