Vem skulle inte vilja ha en magisk tröja som drar brudar till sig?
Je suis éveillé la nuit et rêve du jour
Nu jävlar. (Ja, jag får svära i min blogg..)
De närmaste månaderna lär bli ett sjuhelsikes eldsprov.
De som känner mig vet att jag inte alltid är den mest strukturerade människan på planeten.
De som känner mig lär säkert fnysa åt ovanstående mening.
De som känner mig kommer säga: Du är aldrig strukturerad.
De som känner mig har rätt.
Jag har aldrig varit typen som tagit med mig almanackan vart jag än gått,
den typen som planerat upp mina veckor, dagar eller timmar.
Även om jag kanske hade behövt det, oerhört många gånger.
Nej, jag har alltid tagit dagar som de kommer och gått genom livet med inställningen att det löser sig.
Vilket det alltid har, mer eller mindre.
Givetvis har jag planerat in saker i förväg några gånger.
Jag har även glömt av dem allt för många gånger och för er som drabbats ber jag om ursäkt, vad nu det skulle tjäna till.
De som känner mig vet att jag oräkneligt antal gånger har yttrat frasen: Nej, nu fan ska jag ta tag i mitt liv.
De som känner mig vet att jag lika många gånger inte gjort ett skit för att ens ge det ett försök.
Det löser sig ju ändå.
Men nu har jag verkligen kommit till den punkten i mitt liv där jag får testa min egen kapacitet till det yttersta.
Beviset: En styck inhandlad almanacka.
De närmaste månaderna kommer bli så fantastiskt roliga - men samtidigt krävande.
Det kommer att vara fullt upp med skola, jobb, innebandy, skoltidningen och förhoppningsvis även en plats i överstaben för att planera nästa års nollning.
Därav inköpet av min otroligt fina almanacka.
Jag klappar mig själv på axeln för det köpet.
Nu taggar jag för en berikande höst, en fullspäckad vinter och en fantastisk vår.
Sedan börjar jag om igen.
Sedan klappar jag mig själv på axeln igen.
Men det tar vi då - nu ska jag sova.
Nu jävlar. (Ja, jag får svära i min blogg..)
De närmaste månaderna lär bli ett sjuhelsikes eldsprov.
De som känner mig vet att jag inte alltid är den mest strukturerade människan på planeten.
De som känner mig lär säkert fnysa åt ovanstående mening.
De som känner mig kommer säga: Du är aldrig strukturerad.
De som känner mig har rätt.
Jag har aldrig varit typen som tagit med mig almanackan vart jag än gått,
den typen som planerat upp mina veckor, dagar eller timmar.
Även om jag kanske hade behövt det, oerhört många gånger.
Nej, jag har alltid tagit dagar som de kommer och gått genom livet med inställningen att det löser sig.
Vilket det alltid har, mer eller mindre.
Givetvis har jag planerat in saker i förväg några gånger.
Jag har även glömt av dem allt för många gånger och för er som drabbats ber jag om ursäkt, vad nu det skulle tjäna till.
De som känner mig vet att jag oräkneligt antal gånger har yttrat frasen: Nej, nu fan ska jag ta tag i mitt liv.
De som känner mig vet att jag lika många gånger inte gjort ett skit för att ens ge det ett försök.
Det löser sig ju ändå.
Men nu har jag verkligen kommit till den punkten i mitt liv där jag får testa min egen kapacitet till det yttersta.
Beviset: En styck inhandlad almanacka.
De närmaste månaderna kommer bli så fantastiskt roliga - men samtidigt krävande.
Det kommer att vara fullt upp med skola, jobb, innebandy, skoltidningen och förhoppningsvis även en plats i överstaben för att planera nästa års nollning.
Därav inköpet av min otroligt fina almanacka.
Jag klappar mig själv på axeln för det köpet.
Nu taggar jag för en berikande höst, en fullspäckad vinter och en fantastisk vår.
Sedan börjar jag om igen.
Sedan klappar jag mig själv på axeln igen.
Men det tar vi då - nu ska jag sova.
