kaarlsson

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Winnerbäck has it.
Trots att han är från Linköping.

Jag vet vad jag vill.
Jag vet framförallt vart jag vill.
Men jag vet inte om jag kan ta mig dit.
Det irriterar mig något enormt.

Som de flesta vet hatar jag att vara ensam.
Nej, inte ensam. Det är jag aldrig.
Jag hatar att vara själv. Hatar att få tid att tänka.
Att göra det jag är bäst på - tänka, överanalysera.
Väga in för många faktorer. Trassla in mig.
Kan inte ta mig ut.

Just nu kämpar jag enbart mot mig själv.
Måste lära mig att släppa.
Måste lära mig att låta gå.
Måste lära mig att göra saker, trots att de inte stimulerar mig till max.

1 februari känns som ett bra startskott.
Så mycket sjukt roligt börjar då.
Att ta tag i livet då, känns som ett vettigt steg.
Låta allt som varit bero.
Hämta energi från dem och det som jag älskar och fokusera den på det som måste göras.
På det jag skjutit upp.
På det som faktiskt betyder något.

Jag har försökt förut.
Flertalet gånger.
Försökt att stänga ute vissa tankar.
Försökt att minimera självdestruktiviteten.
Det har gått sådär.

Men nu så..

Shit, nu lät jag aningen depressiv.
Tanken är bara att jag inte ska tänka så mycket.
Låta saker bara vara.
Ta det för vad det är.

Förövrigt har The Kooks förgyllt hela min dag.