kaarlsson

"Jag skiter i att sova."
Så löd min senaste tanke.

Serien Grimm har hållt mig vaken ett tag.
Tillsammans med både seriösa och mindre seriösa diskussioner och funderingar.
Som vanligt.

Sedan tog skrivsuget över.
Så jag bortser från mitt behov av sömn,
då natten ändå bara skulle bidra med en snabbvisit i John Blunds regi.
So not worth it.

Trots att jag inte alltid förmedlar något vettigt med mitt skrivande..
Trots att jag inte alltid förmedlar något som ens kommer i närheten av begripligt med mitt skrivande..
.. så gillar jag det och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig i alla fall.
I alla fall i det här forumet.

Det ger mig sinnesro, om än bara for a brief moment.
Det ger mig tid att andas in, andas ut.

Mycket av det jag skriver ser ut som ren nonsens. Rappakajla.
Mycket av det jag skriver saknar innebörd för någon annan än mig.
Mycket av det jag skriver är dock betydelsfullt för mig.

Metaforer. Allegorier. Bullshit.
Synonymerna, åsikterna och variationerna är många, om inte oändliga.
Men jag gillar det.
Och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall.

Ju mer jag skriver desto mer får jag för mig att Grimm har en djupare innebörd.
Alltså, en djupare innebörd än ren och skär underhållning.

En Grimm har förmågan att se människor för vad de egentligen är.
En Grimm har förmågan att se bortom den mänskliga fasaden.
En Grimm har förmågan att se människans djuriska instinkt.

Det må vara gammalt, en kliché.

Man måste se förbi den tunna, bräckliga fasaden för att förstå sig på en individ.

Så mina avslutande ord denna bella notte blir;
Jag vill vara en grym Grimm.
(Skulle dock uppskatta om jag slapp bli jagad av Grimmreapers stup i kvarten)