kaarlsson

Hängde runt på nätet. Hittade något om en allroundspelare.
Började tänka.
Googlade allroundspelare.
"I honom ser vi en allroundspelare som kommer kunna hjälpa oss med det mesta på banan".
Maniskt tänkande.
Kan inte sluta bra.

Alla lag letar efter allroundspelare.
Ni vet en sån som kan anpassa sig.
En sån som är ganska bra på ganska mycket.
En sån som inte riktigt sticker ut.
Jobbar i det tysta.
En lagspelare, helt enkelt.

Men vill man vara en allroundspelare - egentligen?

Man är liksom sällan bäst på något.
Man är oftast en i mängden.

Man är den där som alltid förväntas få typ VG.
Men man får inget beröm när man får MVG.
Däremot frodas orosmolnen när man chockerar med ett IG, eller ligger på gränsen.
Står allt rätt till? Mår du inte bra?

Man är den där som alltid förväntas prestera bra på matcher.
Men man får inget beröm när man gör sitt livs match.
Däremot kan man utan minsta problem pekas ut som syndabock vid minsta misstag.
Har du svårt att fokusera? Är du inte taggad?

Man är den där som är tillräckligt snygg och tillräckligt cool.
Tillräckligt för att hänga med det snygga & coola gänget.
Men man är aldrig snyggast. Aldrig charmigast.

Man är den där som alltid vill vara alla till lags.
Därför får man sällan göra det man själv vill göra.
Man håller ju käften, låter andra leda, måna om deras välmående.

Man är den där som finns där.
Som aldrig vacklar. Som alltid vet råd.
Men vet man inte, kan man inte.
Bryr du dig inte? Ignorant, arogant.
Idiot.

Man personifierar inlärningseffekten.
Man står i bakgrunden, hänger på.
Blir en vana.
Ser vän efter vän gå hem med tjej efter tjej på krogen.
Ser klasskamrater, kollegor, få beröm på beröm för goda prestationer.
Ser lagkamrater hyllas gång på gång för lysande insatser.

Man jobbar i det tysta.
Mjuka axlar, varm famn, logiskt tänkande.
Det är en allroundspelares signum.

Allroundspelare, klaga inte. Le.
Allroundspelare, medelmåttor.

Life is a bitch, get used to it.