kaarlsson

SMHI förutspår plusgrader och regn, jag slaggar på soffan i vardagsrummet och syrran ska upp 06 för att rida barbacka.

Hade det inte varit för mammas traditionsenligt överdrivna julpynt så hade det faktiskt kunna vara vilken annan dag som helst.

Förövrigt är nog pappas jul räddad whatsoever.
Han visade stolt upp sin remote till julgransbelysningen nyss.
Nu slipper han vrida på varenda ljus i granen för att hitta rätt.
Han fick tre mentala klappar på axeln och ett "snyggt jobbat" av mig.

God jul på honom.

Min jul är i alla fall räddad.
Vägrade äta någonting på hela dagen, något som magen skarpt ogillade och visade detta genom att argt morra åt mig under hela bussresan.
Knappast hälsosamt, men fan så värt det.

Spicy Hot.
I. Love. You.

Mamma fick laga till en löfbit och lite pommes också.
Man måste ju passa på när man är hemma.
På söndag ska hon tvätta har jag bestämt.
Och sy upp ett par kostymbyxor.
Och laga en kavaj.

Nu tror alla att jag är värsta svinet som bara åker hem och utnyttjar henne.
Well, I'm not.
Jag hinner bara inte göra det själv.
Jag ska ju festa.

Måste bara tillägga att det faktiskt är ganska skönt att vara hemma.
Trots att jag, tro det eller ej, redan saknar Halmstad lite så är det faktiskt skönt.
Skönt att få träffa mamma, pappa.
Skönt att få träffa syrran, hon är ändå ganska bra.

Skönt att få vara en retsam storebror igen.
Det är faktiskt en av få saker jag behärskar fläckfritt.

Vill förövrigt ha en tattoo.
Jag vill.
Vi får se.

Nu ska jag njuta av en god natts sömn innan helvetet bryter loss i form av följande:

1st halvdöv, underbar morfar med en minst lika underbar och obeskrivlig humor som retar gallfeber på mormor och mamma samtidigt som jag och pappa bara njuter.

1st hetsig mor som ska ha allt perfekt trots att det bara är familjen och mormor & morfar här.

1st hyperenergisk syster som inte kommer kunna bärga sig innan hon får öppna julklapparna, samtidigt som jag retar henne till bristningsgränsen över allt från att hon måste skaffa en rik pojkvän till att hestar egentligen är onda varelser som bara utnyttjar henne för att ta över världen för att sedan äta upp henne som ett äpple.

Jag älskar min familj.
På riktigt.
Kärlek till dem.

"Jag skiter i att sova."
Så löd min senaste tanke.

Serien Grimm har hållt mig vaken ett tag.
Tillsammans med både seriösa och mindre seriösa diskussioner och funderingar.
Som vanligt.

Sedan tog skrivsuget över.
Så jag bortser från mitt behov av sömn,
då natten ändå bara skulle bidra med en snabbvisit i John Blunds regi.
So not worth it.

Trots att jag inte alltid förmedlar något vettigt med mitt skrivande..
Trots att jag inte alltid förmedlar något som ens kommer i närheten av begripligt med mitt skrivande..
.. så gillar jag det och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig i alla fall.
I alla fall i det här forumet.

Det ger mig sinnesro, om än bara for a brief moment.
Det ger mig tid att andas in, andas ut.

Mycket av det jag skriver ser ut som ren nonsens. Rappakajla.
Mycket av det jag skriver saknar innebörd för någon annan än mig.
Mycket av det jag skriver är dock betydelsfullt för mig.

Metaforer. Allegorier. Bullshit.
Synonymerna, åsikterna och variationerna är många, om inte oändliga.
Men jag gillar det.
Och det är väl ändå huvudsaken.
Det är vad jag intalar mig själv i alla fall.

Ju mer jag skriver desto mer får jag för mig att Grimm har en djupare innebörd.
Alltså, en djupare innebörd än ren och skär underhållning.

En Grimm har förmågan att se människor för vad de egentligen är.
En Grimm har förmågan att se bortom den mänskliga fasaden.
En Grimm har förmågan att se människans djuriska instinkt.

Det må vara gammalt, en kliché.

Man måste se förbi den tunna, bräckliga fasaden för att förstå sig på en individ.

Så mina avslutande ord denna bella notte blir;
Jag vill vara en grym Grimm.
(Skulle dock uppskatta om jag slapp bli jagad av Grimmreapers stup i kvarten)

Ibland får man sig en tankeställare.
Förhoppningsvis leder den till en förändring.
Förhoppningsvis leder den till något bra.

Jag tror dock inte på absoluta förändringar.
Man är och kommer alltid att vara vad man är.
Man kan dölja den man är. Utveckla en fasad.
Problemet är bara att fasader har en tendens att åldras.
Förtvinas.
Falla.

Alla har vi något bagage med oss.
Händelser som sätter sina spår.
Erfarenheter som lär oss att agera på vissa sätt i bestämda situationer.
Erfarenheter som hämmar den personliga utvecklingen.
Erfarenheter som blir till byggstenar i den mur vi tenderar att bygga upp.

Det är först när vi inser att muren måste rivas som vi kan åstadkomma förändringar.
Murar rivs dock inte på egen hand.

Det är där ens vänner kommer in i bilden.
Det är där de som verkligen betyder något kommer in i bilden.

Vågar man bara ställa dörren på glänt och släppa in dem lovar jag att de hjälper dig att riva den där muren.

Det är det som gör riktiga vänner så fruktansvärt värdefulla.
De finns där, även när du kanske inte förtjänar det.
De finns där, alltid villiga att hjälpa till.

Så värna om de vänner du har, innan det är försent.