kaarlsson

---

Jag är uppe. Klockan står på 08.33 just nu..
Jag har faktiskt varit uppe sedan 07.30 och jag vet att vissa kommer att tvivla på detta.

Ni är mer än välkomna att ringa min far, han kan på allvar intyga att detta fenomen
har inträffat.
Ibland är jag för duktig.
Inte för att jag har en aning om vad jag ska ta mig till just nu,
jag gick ju ärligt talat bara upp för att just min far tvingade mig att se till
så att syster kom till plugget i tid.

Jag kan vara en duktig storebror också, så det så!

Egentligen vill jag ju bara skicka ett sms till mammi och ett par till. Typ Fritz, Robban, Kenndahl m.fl.
Så de ser att jag kan vara uppe tidigare än eftermiddagsfikat.
Men jag avstår. De kan få sova ut, sömntutorna!
Ack, Ack.. vad ska vi ta oss till med det äldre gardet?



Dagens planering (Återstår att se hur väl den följs)

• Inte somna om
• Promenad
• Låna böcker på biblioteket
• Sola
• Skola
• Hitta någon jag kan kalla vän, om bara för en stund.
• Lägga mig skapligt?

Nu ska jag försöka sysselsätta mig med så många vertikala åtaganden som möjligt,
för inte ens jag kan väl somna ståendes?

Djurgården till semifinal.
Fy fan vad skönt! Blev ganska nervöst mot slutet.
Men lättnaden när jag läste Ericssons sms - SLUT!
Det var oerhört skönt..

Nu ringer Mjösberg också...
orkar inte svara. Han är säkert aspackad.
Har ingen ork direkt till att prata med honom,
han har en förmåga att sluddra på fyllan.
Who hasn't ?

Aja, Linköping (innebandy) vann, 7-6 mot Mora.
Satt ganska långt inne till en början, men kändes
ganska tryggt mot slutet ändå.
Gillar att det var helt okej uppslutning på matchen,
trotts att LHC lirade kvarten i Cloetta.

Dock måste jag säga - Linköping har världens tråkigaste
publik. "Clubens" klack kan vara bland de sämsta i Elitserien.
Och på LIBK - Mora var publiken inte mycket bättre. Det är lite
klapp-klapp-klapp här o var, men annars - nothing.

Förhoppningsvis var det bara en engångsgrej, bara för att jag var där...
Men annars tycker jag det är synd.. Linköping är en bra stad, speciellt
för idrott.
Jag gillar inte LHC för fem öre - men de är ett helt okej hockeylag (längre går jag inte)
och de förtjänar en bättre klack än vad de har.
LIBK är VÄRLDENS största innebandyklubb, de spelar ett kval till SUPERLIGAN
men inte fan får de så mycket stöd som de förtjänar av sin publik.

Det gjordes ett par tappra försök från småkidzen nere i hörnet. De hördes knappt,
trots sin megafon - men likväl ett försök.
Clarre & co. hade något på gång, men får man ingen respons är det klart att det dör ut.

Nej, ge Linköpingslagen det stöd de förtjänar..
Det är inte så pinsamt som det kan verka.

Ja.
Skrivsuget har kommit tillbaka.
För att stanna?
Det vete'tusan alltså..

Men njut sålänge det är här. Eller våndas..
Det gör ni fan som ni vill, I DON'T GIVE A .. Fuck eller Damn?
Vilket låter bäst?

Skit samma. Jag har haft en fenomenal kväll.
På olika sätt.
Det var FENOMENALT trevligt att träffa Simon Kuylenstierna,
Jacob Skullman, Jacob Bergholm, Alexander Alegria,
Max Wickström, Eric Söderberg och Filip Carnock igen.

Ja, vi var fler. Ni vet vilka ni är. Er träffar jag för ofta
för att det ska bli något blogginlägg dedikerat er. Faktiskt.
Ni får helt enkelt försvinna lite MER från mitt liv, än vad ni redan gör.

Samtidigt så hade jag oerhört gärna viljat sett Hästpojken.
Det hade jag faktiskt. Men Chickenbrain & .. nånting var riktigt bra, dem med!

Hugo var sådär. Trevliga människor, även fast jag var ensam större delen av tiden.
Kände mig riktigt mobbad. Det gjorde jag...
Nu vill jag faktiskt inte somna.. känner i hela kroppen att jag kommer
vara bakis hela jävla äckeldagen imorgon.

Men sen blir det Lkpg och se innebandy. Snälla LIBKEN - VINN!







Förresten...

" hum "

Har en känsla av att jag har gett mig in i något,
något som jag kanske borde undvikit.
Har en känsla av att det kan bli ganska jobbigt,
eller.. Rättare sagt - jobbigare än vad det redan är.

Nu finns det två frågeställningar..
Numero uno; Vill jag ta mig ur det hela?
Numero dos; Kan jag göra det, bara sådär?

Kan man säga åt hjärnan att man inte vill längre?
Lyssnar den? Den har ju aldrig lyssnat på mig förut..

Nåväl, jag får väl reda ut det som jag alltid gjort.
Få panik på mig själv ett tag, och sen går det över.
(Förresten! Är det bara jag som vill skriva/säga
"nåväl, vad är väl en bal på slottet?" à la Askungen,
varje gång jag inleder med "nåväl"?)

shit. jag har verkligen varit sugen på att skriva hela dagen.
jag vet inte vad. men bara att få skriva..

Jag saknar skolan. Då fanns det ämnen jag kunde ta upp överallt.

Jag kunde skriva mina krönikor, mina artiklar. Jag älskade det,
trots att jag inte alltid visade det.

Nu vet ni det också.
Rolig...t.

Twilight, New moon.
Yes, den är inhandlad.
Yes, jag är fast. Stört bra böcker.
Riktigt bra filmer.

I övrigt - inget.
Skola idag, sjukt ovärt. Gillar't inte för fem öre.
Komma dit, göra ingenting och sen gå hem för tidigt.
Men men.. Har ju lovat mammi att jag ska gå dit så.
Vad gör man inte.

Något jag stör mig på är min mors & fars tjatande.
"vad vill du göra?", "har du funderat något?" osv.
Usch.. Hade jag vetat vad jag ville göra hade jag gjort det.
Tror dom att jag gör annat än att fundera på vad fan jag ska göra?
Isåfall har de fel. Oerhört fel. Panik är nog det bäst beskrivande ordet.
Panik.

Idrott, det är givet. And then? ... tomt. Fantasilöst.

Heltidsproffs är ju out of question.
Sportjournalist?
Idrottsskador har ju även det varit på tapeten.
Sports Marketing likaså.

Kanske, kanske så kan Thailand över vintern bli verklighet.
Vi får se.. måste bara sköta mina kort rätt.
Har ju aldrig varit någon hejare på gambling.
Har väl aldrig varit någon hejare på någonting, egentligen.
Förutom att vara lat, bortskämd och nonchalant kanske.

Vilken tur att jag har växt upp. Lite, iallafall.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt.
Faktiskt.

Jag har blivit så oerhört otålig och rastlös..
Alltså, jag har ju alltid funderat på ifall jag egentligen borde
fått någon slags diagnos.

Har ju liksom aldrig kunnat sitta still allt för länge utan att vara tvungen
att gå upp och gå ett, två eller tre varv runt klassrummet.
Eller börjat knäppa/gläppa med pennan tills jag känner hur hela rummet
blir upphettat utav någon slags hat.
Eller börjat skaka eller sparka med benet.
Eller börjat trumma på bordet eller närmaste medmänniska.

Men nu har det faktiskt gått aningen för långt.
Nu har jag börjat städa, göra VIKTIGA saker, bara för att ha något att göra.

Antingen är det så att min rastlöshet har gått ett par steg för långt i sin utveckling
eller så har helt enkelt min mognad och vuxenhet tagit över.
Isåfall är det ju faktiskt inte min rastlöshet som är problemet - utan istället min
längtan efter att få göra vuxna grejer - vilket i sin tur innebär att det inte är ett problem.
Det är bara ett steg i min egen utveckling.

Detta skulle även förklara varför en hel drös med människor i min omgivning helt plötsligt
börjat säga att jag är "liten" och/eller "ung".
De känner sig hotade!

De har varit nöjda med att jag varit omogen och oansvarsfull m.m.
Men nu när jag börjat bli vuxen så anser dem mig vara ett hot mot deras egen vuxenhet.
Och detta leder till att de måste trycka ner mig, håna mig, göra narr av mig - allt för att de
själva ska känna sig bättre och för att kanske sakta ner min övergång till en lite mognare ung vuxen.


Så måste det vara..
Nej, nu ska jag städa. Jag har trotsallt mognat och då måste man städa.
Varje torsdag. Det har mamma lärt mig.