kaarlsson

Jag vet inte riktigt vad som har hänt.
Faktiskt.

Jag har blivit så oerhört otålig och rastlös..
Alltså, jag har ju alltid funderat på ifall jag egentligen borde
fått någon slags diagnos.

Har ju liksom aldrig kunnat sitta still allt för länge utan att vara tvungen
att gå upp och gå ett, två eller tre varv runt klassrummet.
Eller börjat knäppa/gläppa med pennan tills jag känner hur hela rummet
blir upphettat utav någon slags hat.
Eller börjat skaka eller sparka med benet.
Eller börjat trumma på bordet eller närmaste medmänniska.

Men nu har det faktiskt gått aningen för långt.
Nu har jag börjat städa, göra VIKTIGA saker, bara för att ha något att göra.

Antingen är det så att min rastlöshet har gått ett par steg för långt i sin utveckling
eller så har helt enkelt min mognad och vuxenhet tagit över.
Isåfall är det ju faktiskt inte min rastlöshet som är problemet - utan istället min
längtan efter att få göra vuxna grejer - vilket i sin tur innebär att det inte är ett problem.
Det är bara ett steg i min egen utveckling.

Detta skulle även förklara varför en hel drös med människor i min omgivning helt plötsligt
börjat säga att jag är "liten" och/eller "ung".
De känner sig hotade!

De har varit nöjda med att jag varit omogen och oansvarsfull m.m.
Men nu när jag börjat bli vuxen så anser dem mig vara ett hot mot deras egen vuxenhet.
Och detta leder till att de måste trycka ner mig, håna mig, göra narr av mig - allt för att de
själva ska känna sig bättre och för att kanske sakta ner min övergång till en lite mognare ung vuxen.


Så måste det vara..
Nej, nu ska jag städa. Jag har trotsallt mognat och då måste man städa.
Varje torsdag. Det har mamma lärt mig.