Bekännelsen om Kim Karlsson
Hej alla Kims läsare! Alla typ... 3 st? dvs jag, förmodligen Kims mamma och kanske någon kompis som fått betalt för att höja statistiken ett snäpp.
Jenny som gästbloggar här, of course. nån måste ju höja kvaliten lite här.
Kim Karlsson är ju, som ni säkert redan vet, en ganska meningslös person. jag har aldrig riktigt lyckats förstå varför vi umgås med honom. Både jag och Hilta är ju roliga, coola personer. och Ante, säga vad man vill om honom men ibland kan han faktiskt vara djup som en skogstjärn.
Kim å andra sidan, han är ungefär lika djup som en vattenpöl och lika innehållsrik som en tom tandkrämstub. Vacker är han ju inte direkt heller, bara en mor kan älska ett ansikte som hans. ändå har hans dryga, nedlåtande attityd en nästan djurisk dragningskraft. Han avverkar flickor i samma takt som andra byter underkläder. (förutom Hilta då, som inte duschar så ofta och gillar att gå runt i sin egen bakfylledoft).
Men tillbaka till huvudobjektet för detta inlägg, Kim.
Av någon anledning har han bosatt sig här på Vattengatan. och det spelar liksom ingen roll hur mycket man städar, vi får ändå inte ut skräpet. idag luktade det lite konstigt när vi kom innanför dörren, men vi insåg snabbt att det var inget djur som dött, det var bara Kim som kommit på besök.
Med detta inlägg vill jag fråga, är det någon därute som har tips på hur man blir av med parasiten Kim?
/ Jenny (som inte försöker dölja sin attraktion av Kim genom att trashtalka honom på nätet)
Skulle testa att slänga in ett 6-pack heineken i någons lägenhet så tror jag han hittar dit rätt fort och stanar i tron om att det kommer finnas mer.
Ligg med honom och låtsas att du är kär, då försvinner han nog snabbt som fan sen ;)
