När jag går ner, så ber du alltid om mer..

Dels för att jag har ett skrivsug.
Mestadels för att jag vet hur mycket Emmeline saknat detta.

Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva om.

Sjukt mycket som händer just nu,
men samtidigt ingenting alls.

Lugnet före stormen,
Lugnet i stormens öga,
Lugnet efter stormen.

Men samtidigt kaos.

Man gör vad man kan,
man gör vad som begärs,
man gör vad som önskas.

Tillbaka får man en skopa skit,
ett par pikar här och ett par pikar där,
blickar och sura miner.

Håll huvudet högt,
take the high road,
be the bigger person,
svälj stoltheten.

Till en viss gräns, sedan är det dags att säga ifrån.
Till en viss gräns, sedan är det dags att sätta ner foten.

Och så blev det ett rörigt, kryptiskt inlägg.
That's just how it is.


Tidigare synpunkter!

Följ i dessa fält för att skicka en kommentar:

This is my name(Obligatoriskt):
Kom ihåg mig.

Hit kan du skicka mail:

Min blogg:

Skriv din kommentar här

Trackback
RSS 2.0